Jag kan rekommendera en MYCKET, MYCKET intressant lyssning på P1-programmet Vinter idag. Vinter är motsvarigheten till radions Sommarprogram där kända och halvkända personer får en och en halv timme på sig att tala om nånting intressant.
Idag var det professor Hans Roslings tur. Hans Rosling är professor vid Karolinska Institutet och föreläser världen över om sina fakta över världens utveckling. Han har de senaste åren fokuserat sin forskning på de socioekonomiska förändringar som sker i världen. Hans program var mycket intressant och dessutom spelade han bra musik.
Han har även medverkat till att starta stiftelsen Gapminder, www.gapminder.org, vars syfte är att sprida kunskap om de förändringar som skett i världen med hjälp av insamlade faktauppgifter. På deras hemsida och genom att lyssna på Hans Rosling så framträder en ganska annorlunda bild av världen och verkligheten än vad som normalt brukar målas upp i dagens medier. Ordet Gapminder är ganska intressant som beskrivning av den verksamhet Hans Rosling bedriver inom stiftelsen. På många tåg och tunnelbanor världen över finns varningsskyltar vid perrongen som t ex "Mind the gap" och "Mind the step", ungefär se upp för trappsteget eller se upp för glipan mellan vagn och perrong. Ordet "Gapminder" blir på nåt sätt en uppmaning som betyder ungefär "upptäck skillnaden mot förr och nu".
Hans Rosling menar att många av dagens medier framför en bild av världen så som den såg ut för 30 år sedan. Till skillnad mot den bilden så har massor av intressanta saker skett och stora framsteg gjorts, något som de flesta länders nyhetsförmedlingar inte insett och inte ser och inte förstår.
Hans Rosling ställer i programmet några frågor till lyssnarna.
En fråga handlar om vilken medelålder som nu råder i världen, 50, 60 eller 70 år. Av 1 000 tillfrågade svenskar i en Novus opinionsundersökning var det bara 22 procent som hade det rätta svaret, nämligen att den genomsnittliga medelåldern i världen idag är 70 år. I Sverige är medelåldern ca 79 år. Det finns dock länder där medelåldern är mycket lägre som t ex vissa afrikanska stater eller Afghanistan eller Pakistan där medelåldern är nånstans runt 45-50 år. Men som helhet har världens medelålder ökat, barnadödligheten minskat och antalet födda barn per kvinna minskat dramatiskt de senaste decennierna.
En annan fråga gäller antalet födda barn per kvinna. På 60-talet då Hans Rosling tog flera av sina examina så födde världens kvinnor i genomsnitt 5 barn. Idag har barnafödandet i hela världen sjunkit till 2,5 barn per kvinna. Vem kunde tro det? Förbluffande fakta som de flesta inte känner igen från dagens journalistik.
I Kina har det i decennier förts en 1-barnspolitik. I verkligheten är det trots allt så att i Kina föds det 1,6 barn per kvinna. Tittar man på andra asiatiska områden som t ex Taiwan, Hongkong eller Singapore så föds det i dessa storstadsområden endast 1 barn per kvinna, och det utan en statligt reglerad politik. Och i Etiopiens huvudstad Addis Abeba föds det idag färre barn per kvinna än i Stockholm! Hans Rosling menar att Afrikanska länder generellt framställs som homogena i västerländska media, en sak som inte kan vara mer fel. Afrikas länder börjar likna Asiens och skillnaderna mellan länderna blir större samtidigt som skillnaderna inom länderna också blir större, bland annat när det gäller inkomstspridning, vilket i sig inte är bra.
Ytterligare en fråga var hur många barn som omfattas av mässlingsvaccinering idag, 20, 50 eller 80 procent. Många skulle nog gissa på 20 eller max 50 procent. Sanningen är att idag får 80 procent av världens barn vaccin mot mässlingen och det anses av folkhälsobranschen som en av de största medicinska framgångarna på årtionden. Om detta rapporterar media knappast någonting. Enligt undersökningar som Gapminder gjort så vet världens nyhetschefer bara en bråkdel om hur det verkligen förhåller sig när det gäller kampen mot mässlingen.
Hans Rosling menar att svenskar och andra folk i västländerna tenderar att uppfatta världen som den såg ut för 30 år sedan, vi ligger helt enkelt efter i vår kunskap om hur världen förhåller sig. En helt annan bild av världen framträder då man tar del av Hans Roslings faktabaserade uppgifter. Mycket intressant!
torsdag 26 december 2013
onsdag 25 december 2013
"Jag ska minsann flytta till ett land som inte välkomnar invandrare på samma sätt som Sverige"...
Har förgyllt julhelgen med att se Jan Troells mästerliga filmer Utvandrarna och Nybyggarna, baserade på Wilhelm Mobergs romaner. Filmerna, vardera 3 timmar långa, beskriver hur människor utvandrade från Sverige vid mitten av 1800-talet. Då filmerna gjordes, 1969-1970, så hade Sverige en relativt låg invandring. Det som beskrivs i de båda filmerna hade störst bäring på hur folk hade det och hur de överlevde den svåra flytten och den nya, svåra tiden i det förlovade landet, Nordamerika.
Då man ser filmerna idag inramas de av en lite annan verklighet. Man kommer att tänka på det stora antal människor som söker sig till det som idag anses vara det förlovade landet, Sverige. Vad är det som gör att människorna söker sig hit, vilka umbäranden och förföljelser har de upplevt? Varför valde de att bryta upp från sin hembygd för att söka ett nytt liv här?
Med filmerna Utvandrarna och Nybyggarna, inspelade för över 30 år sedan, så infinner sig faktiskt en bättre förståelse för vad som driver människor att överge det käraste de har, sina hem, och kanske till och med sina familjemedlemmar.
Det finns krafter i Sverige idag som bedriver en hätsk kampanj mot de nyanlända flyktingarna i Sverige. Det beror på okunnighet och fördomar. En titt på Jan Troells filmer skulle kunna bidra till en större förståelse för dagens migranter.
Sverigedemokrater och andra omstörtande grupper på högerkanten skulle må bra av att känna till vad det är som driver en människa att fly, för det verkar de inte förstå ett dyft av. Det ena korkade uttalandet efter det andra dyker upp i den främlingsfientliga ankdammen som dessa grupper representerar. Det mest komiska uttalandet kommer från en främlingsfientlig dåre som sa att om han kunde så skulle han minsann flytta till ett land som inte välkomnade invandrare på samma sätt som Sverige...
Då man ser filmerna idag inramas de av en lite annan verklighet. Man kommer att tänka på det stora antal människor som söker sig till det som idag anses vara det förlovade landet, Sverige. Vad är det som gör att människorna söker sig hit, vilka umbäranden och förföljelser har de upplevt? Varför valde de att bryta upp från sin hembygd för att söka ett nytt liv här?
Med filmerna Utvandrarna och Nybyggarna, inspelade för över 30 år sedan, så infinner sig faktiskt en bättre förståelse för vad som driver människor att överge det käraste de har, sina hem, och kanske till och med sina familjemedlemmar.
Det finns krafter i Sverige idag som bedriver en hätsk kampanj mot de nyanlända flyktingarna i Sverige. Det beror på okunnighet och fördomar. En titt på Jan Troells filmer skulle kunna bidra till en större förståelse för dagens migranter.
Sverigedemokrater och andra omstörtande grupper på högerkanten skulle må bra av att känna till vad det är som driver en människa att fly, för det verkar de inte förstå ett dyft av. Det ena korkade uttalandet efter det andra dyker upp i den främlingsfientliga ankdammen som dessa grupper representerar. Det mest komiska uttalandet kommer från en främlingsfientlig dåre som sa att om han kunde så skulle han minsann flytta till ett land som inte välkomnade invandrare på samma sätt som Sverige...
söndag 24 november 2013
Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik är direkt svenskfientlig!
I dessa dagar då Sverigedemokraterna säger att de ska inrikta sig på att värva röster från Socialdemokraterna kan det vara läge att återblicka på ett inlägg som jag gjorde i april i år i denna blogg. Där redovisas den opinionsundersökning som visar att omkring 16 procent av LO:s medlemmar röstade på Jimmie Åkesson i senaste riksdagsvalet.
Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna väljer denna strategi eftersom de annars riskerar att tappa sin roll som vågmästare i Riksdagen efter 2014 års val. Problemet är bara att Sverigedemokraternas politik står i direkt motsats till de breda medelklassväljarnas önskan och behov. Bland annat vill Sverigedemokraterna avskaffa Medbestämmandelagen, MBL, och de tycker att Lagen om anställningsskydd, LAS, är alldeles onödig att ha.
Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik är direkt svenskfientlig.
Att de utöver detta har en kriminalpolitisk talesperson som understundom beväpnar sig med järnrör visar ju bara att Sverigedemokraterna är ett parti som inte har framtiden för sig. Deras politik har passerat bästföre-datum för länge sen och luktar ganska illa eftersom den härstammar från tidigare nynazistiska grupperingar som under en kafferast kom på att de skulle bilda ett parti som de döpte till Sverigedemokraterna.
Om det till äventyrs finns någon som inte riktigt vet vad nazism betyder och framförallt betydde under 1930-40 talet rekommenderas en googling. Det finns massor med intressant material på nätet om nationalsocialismen (nazismen), den ideologi som jag menar är fundamentet för Sverigedemokraternas idéhistoria. Man får heller inte glömma att även Adolf Hitler valdes till makten. År 1933 utnämndes Hitler till rikskansler av rikspresidenten Hindenburg. Hur det sen gick vet vi. Händelserna på 1940-talet har gett tydliga och helt avgörande avtryck i vår nutidshistoria och det är av den anledningen viktigt att veta vad som hände då.
Och skulle nynazistiska värderingar få ett större inflytande i svensk politik så skulle det vara farligt för Sverige, en direkt säkerhetsrisk. Sverigedemokraternas ideliga försök att tvätta bort den bruna färgen (nazismen) blir bara patetiska försök att framstå som något annat än det man egentligen är. Den bruna färgen härstammar historiskt från de bruna skjortor som Hitler´s SA-förband bar. (SA=Sturmabteilung, sv ungefär stormtrupper). Det lär även vara så att Sverigedemokraterna redan 2002 upprättat en egen liten säkerhetsstyrka som ska utgöra ett skydd då partiet framträder offentligt. Likheterna med 30-talets händelser i Tyskland är slående. Fattas bara att de uniformerar sig...
Så stanna upp och tänk en gång till om du i september nästa år står med en Sverigedemokratisk valsedel i näven vid valurnan. En röst på Sverigedemokraterna gagnar inte Sveriges intressen.
Nej, en ulv i fårakläder är vad de är!
Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna väljer denna strategi eftersom de annars riskerar att tappa sin roll som vågmästare i Riksdagen efter 2014 års val. Problemet är bara att Sverigedemokraternas politik står i direkt motsats till de breda medelklassväljarnas önskan och behov. Bland annat vill Sverigedemokraterna avskaffa Medbestämmandelagen, MBL, och de tycker att Lagen om anställningsskydd, LAS, är alldeles onödig att ha.
Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik är direkt svenskfientlig.
Att de utöver detta har en kriminalpolitisk talesperson som understundom beväpnar sig med järnrör visar ju bara att Sverigedemokraterna är ett parti som inte har framtiden för sig. Deras politik har passerat bästföre-datum för länge sen och luktar ganska illa eftersom den härstammar från tidigare nynazistiska grupperingar som under en kafferast kom på att de skulle bilda ett parti som de döpte till Sverigedemokraterna.
Om det till äventyrs finns någon som inte riktigt vet vad nazism betyder och framförallt betydde under 1930-40 talet rekommenderas en googling. Det finns massor med intressant material på nätet om nationalsocialismen (nazismen), den ideologi som jag menar är fundamentet för Sverigedemokraternas idéhistoria. Man får heller inte glömma att även Adolf Hitler valdes till makten. År 1933 utnämndes Hitler till rikskansler av rikspresidenten Hindenburg. Hur det sen gick vet vi. Händelserna på 1940-talet har gett tydliga och helt avgörande avtryck i vår nutidshistoria och det är av den anledningen viktigt att veta vad som hände då.
Och skulle nynazistiska värderingar få ett större inflytande i svensk politik så skulle det vara farligt för Sverige, en direkt säkerhetsrisk. Sverigedemokraternas ideliga försök att tvätta bort den bruna färgen (nazismen) blir bara patetiska försök att framstå som något annat än det man egentligen är. Den bruna färgen härstammar historiskt från de bruna skjortor som Hitler´s SA-förband bar. (SA=Sturmabteilung, sv ungefär stormtrupper). Det lär även vara så att Sverigedemokraterna redan 2002 upprättat en egen liten säkerhetsstyrka som ska utgöra ett skydd då partiet framträder offentligt. Likheterna med 30-talets händelser i Tyskland är slående. Fattas bara att de uniformerar sig...
Så stanna upp och tänk en gång till om du i september nästa år står med en Sverigedemokratisk valsedel i näven vid valurnan. En röst på Sverigedemokraterna gagnar inte Sveriges intressen.
Nej, en ulv i fårakläder är vad de är!
fredag 22 november 2013
Den sista telefonkiosken har lämnat kommunen!
I denna mobiltelefonens tidevarv har en annan kommunikationsteknologi definitivt gått i graven - telefonkiosken.
Sveriges första telefonkiosk sattes upp i Stockholm på 1890-talet. Som mest fanns det i början av 80-talet drygt 40 000 telefonkiosker runt om i landet. År 2010 fanns det blott 2 700 kvar.
I Hagfors kommun fanns i år 2013 endast en telefonkiosk kvar placerad vid torget i Hagfors centrum. Telia meddelade häromsistens att det under 2012 ringts 28 telefonsamtal från denna telefonkiosk.
Jag vet inte om så många har uppmärksammat det ännu, men Hagfors sista telefonkiosk har nu tagits bort. En epok är över.
Mobiltelefonin har tagit över fullständigt. I en SIFO-undersökning uppger 98 procent av de tillfrågade att de inte har använt en telefonkiosk det senaste året. 1 procent har överhuvudtaget aldrig använt en telefonkiosk. 93 procent uppgav att de alltid använder sin mobil för att ringa.
Teknikskiftet är naturligt och den med sentimentalt sinne har chansen nu, innan kioskerna definitivt försvinner, att köpa en kiosk för mellan 1 500 - 3 000 kronor. Det kan ju bli en exotisk vardagsrumsmöbel.
Sveriges första telefonkiosk sattes upp i Stockholm på 1890-talet. Som mest fanns det i början av 80-talet drygt 40 000 telefonkiosker runt om i landet. År 2010 fanns det blott 2 700 kvar.
I Hagfors kommun fanns i år 2013 endast en telefonkiosk kvar placerad vid torget i Hagfors centrum. Telia meddelade häromsistens att det under 2012 ringts 28 telefonsamtal från denna telefonkiosk.
Jag vet inte om så många har uppmärksammat det ännu, men Hagfors sista telefonkiosk har nu tagits bort. En epok är över.
Mobiltelefonin har tagit över fullständigt. I en SIFO-undersökning uppger 98 procent av de tillfrågade att de inte har använt en telefonkiosk det senaste året. 1 procent har överhuvudtaget aldrig använt en telefonkiosk. 93 procent uppgav att de alltid använder sin mobil för att ringa.
Teknikskiftet är naturligt och den med sentimentalt sinne har chansen nu, innan kioskerna definitivt försvinner, att köpa en kiosk för mellan 1 500 - 3 000 kronor. Det kan ju bli en exotisk vardagsrumsmöbel.
lördag 28 september 2013
Ryssland försöker sabotera det Östliga Partnerskapet!
Det pågår ett krig i östra Europa! Det låter obekant, hur kan man påstå nåt sånt? Jo, faktiskt är det en realitet att krigshandlingar utan kulor och krut utspelar sig bortom EU´s östra gräns. Först lite om bakgrunden till situationen.
Sverige och Polen tog 2008 ett gemensamt initiativ för att fördjupa relationerna mellan EU och dess östliga grannar.
Länderna som man från EU´s sida visar intresse för är Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Belarus (Vitryssland) och Ukraina.
Vid ett toppmöte i Prag 2009 mellan representanter för EU och de 6 påtänkta partnerländerna i öst lanserades så det s.k. Östliga Partnerskapet. Partnerskapet syftar till att svara upp mot den vilja som de östliga länderna visat till ett närmande mot EU. Ytterligare ett syfte är att främja de 6 ländernas politiska associering och ekonomiska integrering med EU. Det kan praktiskt ske genom att de 6 länderna harmoniserar sina regelverk och bygger demokratiska institutioner och genom generösa frihandelsavtal mellan de östliga länderna och EU. Vi ska komma ihåg att det kommer att vara en långvarig process att integrera dessa 6 östliga länder i en europeisk kontext, Belarus kallas inte för inte Europas sista diktatur.
Det Östliga Partnerskapet är tänkt att frammana ytterligare demokratiska reformer i de östliga länderna, att de ska stärka respekten för mänskliga rättigheter och bygga upp fungerande principer för hur en rättsstat ska fungera.
Men se, där kommer intressen från en annan mäktigt granne i öster! Den gamla sovjetiska tanken att alla länder i östblocket borde tillhöra den Moskovitiska intressesfären lever kvar trots att det kalla kriget sedan länge förklarats avslutat. Ta bara Ukraina, där den ryska nationen i stort sett funnit sitt ursprung, språk, kultur som sammanfaller. Ukraina är i stort sett en del av Ryssland, så ser man på saken i Moskva. Putins gamla mögliga önskan att det stolta Sovjetunionen ska återuppstå präglar deras agerande i händelseutvecklingen med det Östliga Partnerskapet! Då kan man inte tillåta att Ukraina vänder sig mot väst.
Det som nu senast hänt är att Armenien nyligen förklarat att man inte längre är intresserade av att fortsätta diskussionen med EU i det Östliga Partnerskapet. Man kommer troligen i stället att välja ingå i en strikt hållen tullunion med Ryssland. Detta är givetvis resultatet av aggressiva ryska påtryckningar mot det lilla landet Armenien. Man har i stort sett inget val. Den ryska björnen ryter, då går man in i fållan och vänder EU ryggen. Detta är realpolitik i dess råaste form.
Flera andra länder upplever på samma sätt starka påtryckningar från Ryssland att sluta upp med sina kontakter med EU.
Detta har fått EU att reagera inför de de förhandlingar som är planerade i november i Vilnius inom ramen för det Östliga partnerskapet.
Europaparlamentet har antagit en resolution angående "Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet". Resolutionen konstaterar bland annat: "De länder inom det östliga partnerskapet som är på väg mot ett associeringsavtal har under senare tid varit utsatta för starka påtryckningar från Ryssland, däribland riktade sanktioner mot Ukrainas export, ett importförbud för moldaviskt vin och ytterligare hinder i vägen för en lösning av Transnistrienkonflikten och hot mot säkerheten i Armenien. Syftet med dessa påtryckningar är att förhindra att länderna i det östliga partnerskapet undertecknar eller paraferar associeringsavtalet eller de djupgående och omfattande frihandelsavtalen utan istället ansluter sig till den ryskledda tullunionen, som Ryssland ämnar omvandla till en eurasisk union. Påtryckningarna har medfört att länderna hamnar i en besvärlig position på grund av geopolitiska krav som de inte borde behöva utsättas för."
Så, kriget pågår för fullt. Ska Ryssland lyckas knyta de östliga länderna till sig genom hot och handelssanktioner eller kommer länderna att lyckas vända sig mot EU och sträva mot en större demokratisering och större öppenhet?
Frågan är öppen och toppmötet i Vilnius i november 2013 kan komma att bli avgörande för händelseutvecklingen. Paradoxalt nog kan det nog ändå bli så att Rysslands aggressiva hållning mot de 6 länderna blir direkt kontraproduktivt eftersom det finns tecken på att ryssarnas hårda agerande driver flera av de östliga länderna rakt i famnen på EU! Tillspetsade, kritiska situationer kan nog uppstå i det spel som väntar och helt tyst och händelselös kommer säkerligen inte hösten och vintern att bli i östeuropa. Vi får bara hoppas att man inte plockar fram de riktiga kulorna och krutet i den något spända situation som väntar runt hörnet.
Sverige och Polen tog 2008 ett gemensamt initiativ för att fördjupa relationerna mellan EU och dess östliga grannar.
Länderna som man från EU´s sida visar intresse för är Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Belarus (Vitryssland) och Ukraina.
Vid ett toppmöte i Prag 2009 mellan representanter för EU och de 6 påtänkta partnerländerna i öst lanserades så det s.k. Östliga Partnerskapet. Partnerskapet syftar till att svara upp mot den vilja som de östliga länderna visat till ett närmande mot EU. Ytterligare ett syfte är att främja de 6 ländernas politiska associering och ekonomiska integrering med EU. Det kan praktiskt ske genom att de 6 länderna harmoniserar sina regelverk och bygger demokratiska institutioner och genom generösa frihandelsavtal mellan de östliga länderna och EU. Vi ska komma ihåg att det kommer att vara en långvarig process att integrera dessa 6 östliga länder i en europeisk kontext, Belarus kallas inte för inte Europas sista diktatur.
Det Östliga Partnerskapet är tänkt att frammana ytterligare demokratiska reformer i de östliga länderna, att de ska stärka respekten för mänskliga rättigheter och bygga upp fungerande principer för hur en rättsstat ska fungera.
Men se, där kommer intressen från en annan mäktigt granne i öster! Den gamla sovjetiska tanken att alla länder i östblocket borde tillhöra den Moskovitiska intressesfären lever kvar trots att det kalla kriget sedan länge förklarats avslutat. Ta bara Ukraina, där den ryska nationen i stort sett funnit sitt ursprung, språk, kultur som sammanfaller. Ukraina är i stort sett en del av Ryssland, så ser man på saken i Moskva. Putins gamla mögliga önskan att det stolta Sovjetunionen ska återuppstå präglar deras agerande i händelseutvecklingen med det Östliga Partnerskapet! Då kan man inte tillåta att Ukraina vänder sig mot väst.
Det som nu senast hänt är att Armenien nyligen förklarat att man inte längre är intresserade av att fortsätta diskussionen med EU i det Östliga Partnerskapet. Man kommer troligen i stället att välja ingå i en strikt hållen tullunion med Ryssland. Detta är givetvis resultatet av aggressiva ryska påtryckningar mot det lilla landet Armenien. Man har i stort sett inget val. Den ryska björnen ryter, då går man in i fållan och vänder EU ryggen. Detta är realpolitik i dess råaste form.
Flera andra länder upplever på samma sätt starka påtryckningar från Ryssland att sluta upp med sina kontakter med EU.
Detta har fått EU att reagera inför de de förhandlingar som är planerade i november i Vilnius inom ramen för det Östliga partnerskapet.
Europaparlamentet har antagit en resolution angående "Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet". Resolutionen konstaterar bland annat: "De länder inom det östliga partnerskapet som är på väg mot ett associeringsavtal har under senare tid varit utsatta för starka påtryckningar från Ryssland, däribland riktade sanktioner mot Ukrainas export, ett importförbud för moldaviskt vin och ytterligare hinder i vägen för en lösning av Transnistrienkonflikten och hot mot säkerheten i Armenien. Syftet med dessa påtryckningar är att förhindra att länderna i det östliga partnerskapet undertecknar eller paraferar associeringsavtalet eller de djupgående och omfattande frihandelsavtalen utan istället ansluter sig till den ryskledda tullunionen, som Ryssland ämnar omvandla till en eurasisk union. Påtryckningarna har medfört att länderna hamnar i en besvärlig position på grund av geopolitiska krav som de inte borde behöva utsättas för."
Så, kriget pågår för fullt. Ska Ryssland lyckas knyta de östliga länderna till sig genom hot och handelssanktioner eller kommer länderna att lyckas vända sig mot EU och sträva mot en större demokratisering och större öppenhet?
Frågan är öppen och toppmötet i Vilnius i november 2013 kan komma att bli avgörande för händelseutvecklingen. Paradoxalt nog kan det nog ändå bli så att Rysslands aggressiva hållning mot de 6 länderna blir direkt kontraproduktivt eftersom det finns tecken på att ryssarnas hårda agerande driver flera av de östliga länderna rakt i famnen på EU! Tillspetsade, kritiska situationer kan nog uppstå i det spel som väntar och helt tyst och händelselös kommer säkerligen inte hösten och vintern att bli i östeuropa. Vi får bara hoppas att man inte plockar fram de riktiga kulorna och krutet i den något spända situation som väntar runt hörnet.
lördag 14 september 2013
Var John Kerrys uttalande ett förstrött hugskott eller knivskarp diplomati?
Intressant debattinlägg av Rysslands president Vladimir Putin i New York Times den 11 september. När skrev en rysk president en insändare i en amerikansk tidning senast...? Ryssland försöker tränga in sig på den världspolitiska arenan som en viktig spelare och de kan komma att vinna poäng. En förutsättning för att de ska lyckas är dock att de i fortsättningen undviker att handla som de gjorde 2008 då de helt utan förvarning med militära styrkor invaderade delar av Georgien. Då var tydligen inte internationell lag värd ett vitten. Snacka om glashus...
Annars välkomnar jag den dialog som startat som alternativ till militär styrka. Jag tror att världsdiplomatin faktiskt kommer att förändras till det bättre efter detta. Ryssarna tar åt sig äran för förslaget att ta hand om de kemiska vapnen i Syrien, men man får komma ihåg att det var USAs utrikesminister John Kerry som satte bollen i rullning när han, i vad som sågs som ett förstrött hugskott, på en presskonferens sa att Syrien kunde väl överlämna sina kemiska vapen på en fråga om det fanns någon annan lösning än den militära. Tre timmar efter det uttalandet satte ryssarna upp en stor presskonferens där de basunerade ut att ryssarna skulle ta initiativ till just en sådan lösning, FNs säkerhetsråd inkluderat. Var Kerrys kvällströtta uttalande resultatet av en disträ tanke eller var det knivskarpt uttänkt diplomati? Vi får nog aldrig veta det.
Annars välkomnar jag den dialog som startat som alternativ till militär styrka. Jag tror att världsdiplomatin faktiskt kommer att förändras till det bättre efter detta. Ryssarna tar åt sig äran för förslaget att ta hand om de kemiska vapnen i Syrien, men man får komma ihåg att det var USAs utrikesminister John Kerry som satte bollen i rullning när han, i vad som sågs som ett förstrött hugskott, på en presskonferens sa att Syrien kunde väl överlämna sina kemiska vapen på en fråga om det fanns någon annan lösning än den militära. Tre timmar efter det uttalandet satte ryssarna upp en stor presskonferens där de basunerade ut att ryssarna skulle ta initiativ till just en sådan lösning, FNs säkerhetsråd inkluderat. Var Kerrys kvällströtta uttalande resultatet av en disträ tanke eller var det knivskarpt uttänkt diplomati? Vi får nog aldrig veta det.
söndag 25 augusti 2013
Är Syrien ansvarigt för gasattacken?
Tyska nyhetsmediet Focus skriver att gasattacken i Syrien kan ha tagit mer än 1 300 människors liv. Det är för tidigt att ange någon siffra och det råder fortfarande stor oenighet om hur många som egentligen dödades av denna barbariska handling.
Vad som är mer intressant är att artikeln berättar att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad säger sig ha bevis för att den syriska Assad-regimen ligger bakom gasattacken.
Om det kan klarläggas att det är den syriska regimen som bär ansvaret så ökar trycket på en internationell intervention. USA står på tröskeln till ett sådant beslut och uttrycker samtidigt stark kritik mot Syriens regering att så sent bevilja FN-inspektörerna tillträde till området. Efter så många dagar kan bevisen för en gasattack bokstavligen ha gått upp i rök. Det går inte att finna de bevis som behövs för vilken slags gas som använts. Det dunstar helt enkelt bort. Det enda som finns kvar är de stora mängder döda som hittades utan synliga skador på kropparna.
Vad som är mer intressant är att artikeln berättar att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad säger sig ha bevis för att den syriska Assad-regimen ligger bakom gasattacken.
Om det kan klarläggas att det är den syriska regimen som bär ansvaret så ökar trycket på en internationell intervention. USA står på tröskeln till ett sådant beslut och uttrycker samtidigt stark kritik mot Syriens regering att så sent bevilja FN-inspektörerna tillträde till området. Efter så många dagar kan bevisen för en gasattack bokstavligen ha gått upp i rök. Det går inte att finna de bevis som behövs för vilken slags gas som använts. Det dunstar helt enkelt bort. Det enda som finns kvar är de stora mängder döda som hittades utan synliga skador på kropparna.
tisdag 20 augusti 2013
Håll idrotten fri från politik!
Debattens vågor går höga världen över efter Emma Green Tregaro´s stilla protest mot ryska gaylagar. Friidrottsförbundets ordförande Tomas Riste uppmanas i turbulensen att avgå. Radiojournalister säger att de "köper inte´" argumenten för att idrotten ska hållas fri från politik.
Bara för att man inte "köper" nånting så betyder det inte att det är rätt, menar jag. Enligt min åsikt måste internationella idrottsevenemang hållas fria från politiska manifestationer. Orsaken är att idrotten annars blir en politisk arena vilket kommer att undergräva idrottens existens.
Politiska protester har flera gånger genomförts på idrottsevenemang. Den troligen mest berömda genomfördes på OS 1968 på stadion i Mexico City då två representanter för Black Panther Party, svarta pantrarna, uttryckte sin politiska åsikt genom att på prispallen sträcka sina handskbeklädda knutna nävar i luften som en protest mot brott mot mänskliga rättigheter. De två som tävlade för USA blev etta respektive trea på 200 meter. En tredje vit amerikan blev tvåa men deltog inte i protesten.
De två, Tommie Smith och John Carlos, sträckte sina knutna, handskbeklädda nävar mot himlen och tittade ner i marken under hela den amerikanska nationalsången.
Detta är nog den mest berömda politiska manifestationen i idrottens historia och fick ett enormt genomslag.
Till de som vill tillåta politiska manifestationer på internationella idrottsarrangemang vill jag ställa följande fråga.
Anta att både det internationella och svenska friidrottsförbundet fattar beslut som innebär att politiska manifestationer tillåts på internationella friidrottsarrangemang. Vilka konsekvenser skulle det få?
Konsekvensen skulle naturligtvis bli att varenda idrottsarrangemang skulle bli en politisk arena. Det skulle troligen innebära att manifestationer skulle utspelas vid längdhoppsgropen, vid diskusringen och kulstötarbänken. En känd 100-meterslöpare skulle med all säkerhet aktualisera den senaste orättvisan och förföljelsen i det land som just då är på tapeten i diskussioner om brott mot mänskliga rättigheter. Tio-kamparen från Frankrike som stöttar de oliktänkandes sak i Iran skulle antagligen också basunera ut sitt budskap på ett eller annat sätt. Människorättsorganisationer skulle börja arrangera manifestationer med hjälp av de idrottsmän och idrottskvinnor som kanske redan är engagerade i någon av deras kampanjer. Utefter maratonbanan skulle skyltar och aktioner som syns i internationell TV äga rum.
Detta är bara några exempel på vad som skulle komma om idrottsorganisationerna inför regler som innebär att det är tillåtet att manifestera politiska budskap vid ett idrottsarrangemang.
En sådan utveckling skulle med all säkerhet innebära att idrottsevenemangen utvecklades till propagandaportaler för allehanda politiska budskap. Konflikter skulle säkert uppstå mellan idrottsutövare eftersom man nu utvidgat arrangemanget från ett strikt idrottsligt evenemang till en arena där olika politiska åsikter bryts mot varandra.
Tomas Riste har alldeles rätt då han intervjuas. Vem ska bestämma vad som är giltiga budskap?
Skulle vi tillåta att en nynazist från Ungern skulle agera ut sina åsikter och budskap på prispallen? Nej troligen inte, men problemet är att han ju enligt dagens debatt ska tillåtas göra det. Tänk om idrottare från Georgien samtidigt är aktivister som protesterar mot Rysslands agerande då Ryssland invaderade delar av Georgien för några år sedan. Vad skulle hända? Det skulle kunna bli krig för mindre faktiskt.
Ta den otroligt infekterade frågan om folkmordet i Armenien runt 1915. Det har bevisligen ägt rum men i Turkiet finns det en lag som förbjuder folk att medge att det hänt. Anta att en idrottare på bästa sändningstid påstår att folkmordet ägt rum och att det är Turkiet (dåvarande Osmanska riket) som var skyldiga till detta folkmord. Vilka otroliga konsekvenser skulle inte detta kunna få samtidigt som det idrottsliga hamnar totalt i skymundan.
Nej, lite sans och vett behövs i den förvrängda diskussionen om att tillåta politiska manifestationer vid idrottsarrangemang. Det skulle allvarligt skada det idrottsliga i hela världen och dessutom bli en tongivande politisk arena vid sidan av den egentliga politiska arenan i världen vilket skulle skapa ännu större spänningar.
Bara för att man inte "köper" nånting så betyder det inte att det är rätt, menar jag. Enligt min åsikt måste internationella idrottsevenemang hållas fria från politiska manifestationer. Orsaken är att idrotten annars blir en politisk arena vilket kommer att undergräva idrottens existens.
Politiska protester har flera gånger genomförts på idrottsevenemang. Den troligen mest berömda genomfördes på OS 1968 på stadion i Mexico City då två representanter för Black Panther Party, svarta pantrarna, uttryckte sin politiska åsikt genom att på prispallen sträcka sina handskbeklädda knutna nävar i luften som en protest mot brott mot mänskliga rättigheter. De två som tävlade för USA blev etta respektive trea på 200 meter. En tredje vit amerikan blev tvåa men deltog inte i protesten.
De två, Tommie Smith och John Carlos, sträckte sina knutna, handskbeklädda nävar mot himlen och tittade ner i marken under hela den amerikanska nationalsången.
Detta är nog den mest berömda politiska manifestationen i idrottens historia och fick ett enormt genomslag.
Till de som vill tillåta politiska manifestationer på internationella idrottsarrangemang vill jag ställa följande fråga.
Anta att både det internationella och svenska friidrottsförbundet fattar beslut som innebär att politiska manifestationer tillåts på internationella friidrottsarrangemang. Vilka konsekvenser skulle det få?
Konsekvensen skulle naturligtvis bli att varenda idrottsarrangemang skulle bli en politisk arena. Det skulle troligen innebära att manifestationer skulle utspelas vid längdhoppsgropen, vid diskusringen och kulstötarbänken. En känd 100-meterslöpare skulle med all säkerhet aktualisera den senaste orättvisan och förföljelsen i det land som just då är på tapeten i diskussioner om brott mot mänskliga rättigheter. Tio-kamparen från Frankrike som stöttar de oliktänkandes sak i Iran skulle antagligen också basunera ut sitt budskap på ett eller annat sätt. Människorättsorganisationer skulle börja arrangera manifestationer med hjälp av de idrottsmän och idrottskvinnor som kanske redan är engagerade i någon av deras kampanjer. Utefter maratonbanan skulle skyltar och aktioner som syns i internationell TV äga rum.
Detta är bara några exempel på vad som skulle komma om idrottsorganisationerna inför regler som innebär att det är tillåtet att manifestera politiska budskap vid ett idrottsarrangemang.
En sådan utveckling skulle med all säkerhet innebära att idrottsevenemangen utvecklades till propagandaportaler för allehanda politiska budskap. Konflikter skulle säkert uppstå mellan idrottsutövare eftersom man nu utvidgat arrangemanget från ett strikt idrottsligt evenemang till en arena där olika politiska åsikter bryts mot varandra.
Tomas Riste har alldeles rätt då han intervjuas. Vem ska bestämma vad som är giltiga budskap?
Skulle vi tillåta att en nynazist från Ungern skulle agera ut sina åsikter och budskap på prispallen? Nej troligen inte, men problemet är att han ju enligt dagens debatt ska tillåtas göra det. Tänk om idrottare från Georgien samtidigt är aktivister som protesterar mot Rysslands agerande då Ryssland invaderade delar av Georgien för några år sedan. Vad skulle hända? Det skulle kunna bli krig för mindre faktiskt.
Ta den otroligt infekterade frågan om folkmordet i Armenien runt 1915. Det har bevisligen ägt rum men i Turkiet finns det en lag som förbjuder folk att medge att det hänt. Anta att en idrottare på bästa sändningstid påstår att folkmordet ägt rum och att det är Turkiet (dåvarande Osmanska riket) som var skyldiga till detta folkmord. Vilka otroliga konsekvenser skulle inte detta kunna få samtidigt som det idrottsliga hamnar totalt i skymundan.
Nej, lite sans och vett behövs i den förvrängda diskussionen om att tillåta politiska manifestationer vid idrottsarrangemang. Det skulle allvarligt skada det idrottsliga i hela världen och dessutom bli en tongivande politisk arena vid sidan av den egentliga politiska arenan i världen vilket skulle skapa ännu större spänningar.
onsdag 14 augusti 2013
Hagfors kommuns befolkning minskar på grund av negativt födelsenetto!
Enligt SCB:s befolkningsstatistik så har Hagfors kommun under första halvåret 2013 minskat med 26 personer. Det är hemskt tråkigt. Om man tittar vidare i siffrorna så ser man att problemet är ett negativt födelsenetto, det är alltså färre som föds än dör. Födelsenettot är minus 73. Första halvåret kom 46 nya bebisar till världen.
Glädjande är att det under första halvåret flyttat in 46 fler personer än som flyttat ut. Flyttningsnettot är alltså glädjande nog positivt för Hagfors kommun för första halvåret.
Det är alltså inte så att befolkningsminskningen i Hagfors beror på att folk ger sig av utan det beror på det negativa födelsenettot. Det är intressant att ha med sig då man diskuterar Hagfors framtid. Det gäller att driva utvecklingen mot att folk vill både flytta in och bilda familj. Det kommer att krävas mycket arbete för att nå dit och Hagfors är inte på nåt sätt unik. Det ser likadant ut i flera glesbygdskommuner.
Glädjande är att det under första halvåret flyttat in 46 fler personer än som flyttat ut. Flyttningsnettot är alltså glädjande nog positivt för Hagfors kommun för första halvåret.
Det är alltså inte så att befolkningsminskningen i Hagfors beror på att folk ger sig av utan det beror på det negativa födelsenettot. Det är intressant att ha med sig då man diskuterar Hagfors framtid. Det gäller att driva utvecklingen mot att folk vill både flytta in och bilda familj. Det kommer att krävas mycket arbete för att nå dit och Hagfors är inte på nåt sätt unik. Det ser likadant ut i flera glesbygdskommuner.
söndag 11 augusti 2013
Ökad inkomstspridning skapar ett ojämlikt och hårdare samhälle!
År 1995 var enligt OECD andelen relativt fattiga i Sverige 3,7 procent. Snittet i OECD-länderna låg då på 9,4 procent. Sverige var då ett av världens jämlikaste länder i ekonomiskt hänseende.
År 2010 hade andelen relativt fattiga i Sverige ökat till 9,1 procent. OECD-snittet var då 11,1 procent. Sverige har sedan 1995 till 2010 rasat från förstaplatsen bland världens mest jämlika länder till en 14:e plats.
Denna ökning av inkomstspridningen och därmed ökade ojämlikheten är den största uppmätta under perioden bland OECD-länderna.
De senaste årens jobbskatteavdrag har inneburit att stora grupper i det svenska samhället fått kraftigt ökade disponibla inkomster. Det har även inneburit att de allra sämst ställda fått bära en allt tyngre börda. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer har fått betala priset för den allra rikaste delens kraftiga inkomstökningar. Metoden med jobbskatteavdrag är för övrigt ett osedvanligt dåligt sätt att se till att människor får ökad disponibel inkomst. Det är bättre för både samhälle och individ om i stället lönerna ökar. Det skattebortfall som jobbskatteavdraget innebär har en mycket negativ effekt på samhällsekonomin.
Sverige slits isär och om den nuvarande högerregeringen vinner även nästa val 2014 så kommer transformationen från ett ekonomiskt relativt jämlikt samhälle till splittrat samhälle med stora inkomstskillnader och stor otrygghet att fullbordas. Det kommer då att bli mycket svårt att återskapa ett tryggt, solidariskt samhälle.
Socialdemokraterna måste fokusera mer på de ökade skillnader som uppstått i Sverige de senaste decennierna. Jag håller med LO:s chefsekonom Ola Pettersson: "- Det finns belägg för att samhällen med små inkomstskillnader fungerar bättre ekonomiskt. Och det är trevligare samhällen att leva i."
OECD:s rapport redovisas i flera svenska medier - Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Dagens Arena.
År 2010 hade andelen relativt fattiga i Sverige ökat till 9,1 procent. OECD-snittet var då 11,1 procent. Sverige har sedan 1995 till 2010 rasat från förstaplatsen bland världens mest jämlika länder till en 14:e plats.
Denna ökning av inkomstspridningen och därmed ökade ojämlikheten är den största uppmätta under perioden bland OECD-länderna.
De senaste årens jobbskatteavdrag har inneburit att stora grupper i det svenska samhället fått kraftigt ökade disponibla inkomster. Det har även inneburit att de allra sämst ställda fått bära en allt tyngre börda. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer har fått betala priset för den allra rikaste delens kraftiga inkomstökningar. Metoden med jobbskatteavdrag är för övrigt ett osedvanligt dåligt sätt att se till att människor får ökad disponibel inkomst. Det är bättre för både samhälle och individ om i stället lönerna ökar. Det skattebortfall som jobbskatteavdraget innebär har en mycket negativ effekt på samhällsekonomin.
Sverige slits isär och om den nuvarande högerregeringen vinner även nästa val 2014 så kommer transformationen från ett ekonomiskt relativt jämlikt samhälle till splittrat samhälle med stora inkomstskillnader och stor otrygghet att fullbordas. Det kommer då att bli mycket svårt att återskapa ett tryggt, solidariskt samhälle.
Socialdemokraterna måste fokusera mer på de ökade skillnader som uppstått i Sverige de senaste decennierna. Jag håller med LO:s chefsekonom Ola Pettersson: "- Det finns belägg för att samhällen med små inkomstskillnader fungerar bättre ekonomiskt. Och det är trevligare samhällen att leva i."
OECD:s rapport redovisas i flera svenska medier - Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Dagens Arena.
onsdag 24 juli 2013
Misshandlande, beväpnad rånare ansågs handla i nödvärn!
En 23-årig och en 25-årig rånare tränger sig in i en 73-årig guldsmeds hem i Stockholm i mars 2013 med avsikt att stjäla värdefulla föremål. DN skriver om händelsen.
Rånarna misshandlar och binder först guldsmedens fru som vid tillfället är ensam hemma. Den 73-årige guldsmeden kommer sedan hem och möts av rånarna. Även han binds. Efter att ha stulit föremål i bostaden beger sig två rånare till guldsmedens affär för att stjäla ytterligare föremål.
En 25-årig rånare stannar kvar i bostaden för att pressa fram låskoder och annan information från guldsmeden. Efter en stund tillåts guldsmeden att gå på toaletten. Han får då tag i en kniv som han hugger rånaren med i ansiktet. Rånaren skjuter guldsmeden i bröstet på nära håll. Guldsmeden avlider.
Den 25-årige rånaren döms till 12 års fängelse för dråp. Straffet för att skjuta någon i bröstet med skjutvapen är annars längre och bedöms oftast som mord. Rånaren döms nu endast för dråp eftersom rätten anser att rånaren handlade i nödvärn. Frågan är om inte guldsmeden hade rätten på sin sida då han försökte försvara sig med en kniv mot en person försedd med skjutvapen. Guldsmedens agerande måste betraktas som nödvärn som dessutom är helt proportionerligt i förhållande till det hot som guldsmeden upplevde! En 23-åring friades av rätten helt eftersom det inte går att styrka att han överhuvudtaget fanns på platsen.
Sammanfattningsvis blir alltså en våldsam, misshandlande rånare dömd endast för dråp då han med skjutvapen dödar sitt offer i offrets hem därför att hans offer var stark nog att göra motstånd mot den mycket allvarliga nödsituation som rånaren försatt honom i.
Domen ger en helt ny innebörd till begreppet nödvärn. Rånaren kanske till och med borde ha skadestånd eftersom rånoffret hade den dåliga smaken att skada honom med kniv...?
Skämt åsido. Man bör som lekman vara försiktig med att uttala sig alldeles självklart om situationer som man inte vet så mycket om. Är man inte på plats så är det svårt att veta vad som hänt. Även rättens ledamöter har naturligtvis svårt att veta vad som exakt hänt eftersom de heller inte fanns på plats.
Dock finns det en viktig principiell lärdom man borde dra av en sån här händelse. Jag menar, om en rånare tränger sig in med våld i en annan persons hem, misshandlar och binder de som bor där och hotar dem med skjutvapen, finns det då några förmildrande omständigheter överhuvudtaget som kan åberopas till rånarens försvar för de handlingar han utför? För att raljera lite så kanske rånaren även borde få skadestånd om han halkar och bryter benet på väg ut ur huset därför att husets ägare inte åtgärdat snubbelrisker på uppfarten?
Oavsett vad som händer i bostaden borde en våldsam, beväpnad rånare vara befriad från varje form av förmildrande omständighet. Det är ju rånaren som med våld "regisserat" den uppkomna situationen. Detta kan av vissa kanske uppfattas om en slags hämndlystnad från min sida, men jag menar att det måste finnas gränser för det skydd som beväpnade våldsverkare kan anses ha.
Det borde inte finnas någon förmildrande omständighet alls för en rånare som misshandlar och binder ett rånoffer i deras eget hem, punkt! Sådana handlingar måste man ta fullt ansvar för.
Om nu detta inte överenstämmer med svensk lag så borde den ändras.
Det finns platser på jorden där det kan anses tillåtet att bruka våld mot eller till och med ta en inkräktare i bostaden av daga. På dessa platser på jorden är inbrotten i bostäder en försumbar siffra i brottsstatistiken. I svensk lag innebär nödvärnsrätten i korthet att man får bruka det våld som nöden kräver. Man får alltså inte bruka ett våld som är oproportionerligt stort i förhållande till det hot man anser sig utsatt för. Det är en bra riktlinje tror jag.
Jag menar definitivt inte att man ska ta fram hagelbössan bara för att man ser en främmande person utanför dörren, det får vara nån måtta. Men att en misshandlande rånare och beväpnad inkräktare av en domstol kan anses handla i nödvärn när han med ett skjutvapen dödar sitt offer är överraskande och mycket uppseendeväckande, ja till och med upprörande.
Rånarna misshandlar och binder först guldsmedens fru som vid tillfället är ensam hemma. Den 73-årige guldsmeden kommer sedan hem och möts av rånarna. Även han binds. Efter att ha stulit föremål i bostaden beger sig två rånare till guldsmedens affär för att stjäla ytterligare föremål.
En 25-årig rånare stannar kvar i bostaden för att pressa fram låskoder och annan information från guldsmeden. Efter en stund tillåts guldsmeden att gå på toaletten. Han får då tag i en kniv som han hugger rånaren med i ansiktet. Rånaren skjuter guldsmeden i bröstet på nära håll. Guldsmeden avlider.
Den 25-årige rånaren döms till 12 års fängelse för dråp. Straffet för att skjuta någon i bröstet med skjutvapen är annars längre och bedöms oftast som mord. Rånaren döms nu endast för dråp eftersom rätten anser att rånaren handlade i nödvärn. Frågan är om inte guldsmeden hade rätten på sin sida då han försökte försvara sig med en kniv mot en person försedd med skjutvapen. Guldsmedens agerande måste betraktas som nödvärn som dessutom är helt proportionerligt i förhållande till det hot som guldsmeden upplevde! En 23-åring friades av rätten helt eftersom det inte går att styrka att han överhuvudtaget fanns på platsen.
Sammanfattningsvis blir alltså en våldsam, misshandlande rånare dömd endast för dråp då han med skjutvapen dödar sitt offer i offrets hem därför att hans offer var stark nog att göra motstånd mot den mycket allvarliga nödsituation som rånaren försatt honom i.
Domen ger en helt ny innebörd till begreppet nödvärn. Rånaren kanske till och med borde ha skadestånd eftersom rånoffret hade den dåliga smaken att skada honom med kniv...?
Skämt åsido. Man bör som lekman vara försiktig med att uttala sig alldeles självklart om situationer som man inte vet så mycket om. Är man inte på plats så är det svårt att veta vad som hänt. Även rättens ledamöter har naturligtvis svårt att veta vad som exakt hänt eftersom de heller inte fanns på plats.
Dock finns det en viktig principiell lärdom man borde dra av en sån här händelse. Jag menar, om en rånare tränger sig in med våld i en annan persons hem, misshandlar och binder de som bor där och hotar dem med skjutvapen, finns det då några förmildrande omständigheter överhuvudtaget som kan åberopas till rånarens försvar för de handlingar han utför? För att raljera lite så kanske rånaren även borde få skadestånd om han halkar och bryter benet på väg ut ur huset därför att husets ägare inte åtgärdat snubbelrisker på uppfarten?
Oavsett vad som händer i bostaden borde en våldsam, beväpnad rånare vara befriad från varje form av förmildrande omständighet. Det är ju rånaren som med våld "regisserat" den uppkomna situationen. Detta kan av vissa kanske uppfattas om en slags hämndlystnad från min sida, men jag menar att det måste finnas gränser för det skydd som beväpnade våldsverkare kan anses ha.
Det borde inte finnas någon förmildrande omständighet alls för en rånare som misshandlar och binder ett rånoffer i deras eget hem, punkt! Sådana handlingar måste man ta fullt ansvar för.
Om nu detta inte överenstämmer med svensk lag så borde den ändras.
Det finns platser på jorden där det kan anses tillåtet att bruka våld mot eller till och med ta en inkräktare i bostaden av daga. På dessa platser på jorden är inbrotten i bostäder en försumbar siffra i brottsstatistiken. I svensk lag innebär nödvärnsrätten i korthet att man får bruka det våld som nöden kräver. Man får alltså inte bruka ett våld som är oproportionerligt stort i förhållande till det hot man anser sig utsatt för. Det är en bra riktlinje tror jag.
Jag menar definitivt inte att man ska ta fram hagelbössan bara för att man ser en främmande person utanför dörren, det får vara nån måtta. Men att en misshandlande rånare och beväpnad inkräktare av en domstol kan anses handla i nödvärn när han med ett skjutvapen dödar sitt offer är överraskande och mycket uppseendeväckande, ja till och med upprörande.
måndag 22 juli 2013
Sverigedemokraternas skrämselpropaganda om massinvandring är inte sann!
Under första halvåret i år är det faktiskt en norrman, en dansk, två britter och 4 personer från USA som ansökt om asyl (=skydd) i Sverige. Det kan jämföras med de 4 750 från Syrien och 1 836 från Somalia som gjort detsamma. Sammanlagt ansökte 18 855 personer om asyl från totalt 119 länder i Sverige under första halvåret. Under första halvåret beviljades 3 medborgare från USA asyl i Sverige, vem trodde att sånt kunde hända...
Under första halvåret i år beviljades totalt 11 077 personer asyl i Sverige, dvs på grund av skyddsbehov, synnerligen ömmande omständigheter eller för att de är konventionsflyktingar enligt FN:s flyktingkonvention från 1951. Är man konventionsflykting så har man tydligt kunnat visa att man varit förföljd av myndigheterna i sitt hemland. 11 077 personer är ingen direkt massinvandring som Sverigedemokraterna så lättsinnigt påstår. Kalla, hårda siffror talar emot deras egna ihåliga argument.
Största grupperna som fått uppehållstillstånd är faktiskt studerande, arbetskraftsinvandrare och deras anhöriga, totalt nästan 29 000 personer.
Statistiken är hämtad från Migrationsverkets hemsida www.migrationsverket.se. Där går det att skaffa sig en bild av hur verkligheten EGENTLIGEN ser ut, till skillnad mot SD:s skrämselretorik och propaganda.
Under första halvåret i år beviljades totalt 11 077 personer asyl i Sverige, dvs på grund av skyddsbehov, synnerligen ömmande omständigheter eller för att de är konventionsflyktingar enligt FN:s flyktingkonvention från 1951. Är man konventionsflykting så har man tydligt kunnat visa att man varit förföljd av myndigheterna i sitt hemland. 11 077 personer är ingen direkt massinvandring som Sverigedemokraterna så lättsinnigt påstår. Kalla, hårda siffror talar emot deras egna ihåliga argument.
Största grupperna som fått uppehållstillstånd är faktiskt studerande, arbetskraftsinvandrare och deras anhöriga, totalt nästan 29 000 personer.
Statistiken är hämtad från Migrationsverkets hemsida www.migrationsverket.se. Där går det att skaffa sig en bild av hur verkligheten EGENTLIGEN ser ut, till skillnad mot SD:s skrämselretorik och propaganda.
tisdag 11 juni 2013
Kommunsammanslagningar i framtiden?
Jag satt förut och tittade på en Värmlandskarta.
Värmland består idag av 16 kommuner. Före 1970 var antalet bortemot ett 50-tal kommuner. År 1974 bildades t ex Hagfors kommun av 4 tidigare kommuner.
När jag tittat ett tag på Värmland så började jag rita nya gränser. Jag gjorde det två gånger. Första gången blev resultatet 4 kommuner i Värmland, andra gången blev det 5 kommuner.
Det såg inte så dumt ut faktiskt. Kan det här bli verklighet? Behöver det bli verklighet?
Kommer dagens kommuner att klara sig själva ekonomiskt eller måste Värmlands kommuner börja fundera över vilka man kan, vill och bör samverka med? I stort sett alla kommuner i länet lider av en ganska snabb utflyttning, näringslivet hukar under hårdare villkor och den statliga servicen dras in i ort efter ort.
Helt klart måste både länets politiker och på nationell nivå börja ta i den här frågan. Den är också sammankopplad med den numera stendöda regionombildningsfrågan. Vi får väl se efter valet 2014 om det blir ny fart på frågan om kommunsammanslagningar. Jag tror att det är helt nödvändigt att diskutera den.
Värmland består idag av 16 kommuner. Före 1970 var antalet bortemot ett 50-tal kommuner. År 1974 bildades t ex Hagfors kommun av 4 tidigare kommuner.
När jag tittat ett tag på Värmland så började jag rita nya gränser. Jag gjorde det två gånger. Första gången blev resultatet 4 kommuner i Värmland, andra gången blev det 5 kommuner.
Det såg inte så dumt ut faktiskt. Kan det här bli verklighet? Behöver det bli verklighet?
Kommer dagens kommuner att klara sig själva ekonomiskt eller måste Värmlands kommuner börja fundera över vilka man kan, vill och bör samverka med? I stort sett alla kommuner i länet lider av en ganska snabb utflyttning, näringslivet hukar under hårdare villkor och den statliga servicen dras in i ort efter ort.
Helt klart måste både länets politiker och på nationell nivå börja ta i den här frågan. Den är också sammankopplad med den numera stendöda regionombildningsfrågan. Vi får väl se efter valet 2014 om det blir ny fart på frågan om kommunsammanslagningar. Jag tror att det är helt nödvändigt att diskutera den.
fredag 31 maj 2013
Ett mailsvar om Centrumplanen i Hagfors kommun...
Nedanstående är ett mail där jag svarat på en fråga från en kommunivånare via kontaktformulär på kommunens hemsida om planeringen av Hagfors centrum . Eftersom mitt svar efterfrågas i Facebook-gruppen "Diskutera Hagfors" och det är ganska långt för att passa in och bli läsbart i ett kommentarsfält på Facebook så redovisar jag mitt svar här. Jag skrev i mitt mail att jag inte är medlem i Facebook-gruppen "Diskutera Hagfors". Jag var det inte då jag skrev mailet men är det nu eftersom en av mina Facebook-vänner alldeles nyss lagt till mig i gruppen. Jag tar gärna emot synpunkter på goran.eriksson@hagfors.se.
För övrigt kan jag bara säga att allt som sker inom kommunen är offentligt, dock inte personärenden. Vill man ha reda på nånting om vad kommunen för tillfället pysslar med så är det bara att kontakta våra tjänstemän så berättar de det man vill veta. Det gäller att som invånare använda sig av den grundlagsfästa, demokratiska offentlighetsprincipen där man kan ta del av all kommunal information förutom personärenden inom socialtjänst, skola och äldreomsorg. Allt annat är öppet.
Driftbudget och investeringsbudget är allmänna handlingar som är offentliga, likaså årsredovisningar från gångna år. Driftbudgeten och investeringsbudgeten för 2014 ska det fattas beslut om av Kommunfullmäktige den 24 juni. Vi tror att vi måste återkomma och revidera budgeten för 2014 under hösten 2013 mycket beroende på osäkerheter idag om finansieringsläget. Bland annat väntas Riksdagen fatta beslut om ett nytt kommunalt skatteutjämningssystem som kan innebära nya pengar till Hagfors kommun.
------------------
2013-05-30
Hej Agneta!
Tack för ditt mail!
Jag har sett att det finns en diskussion om centrumplanen i gruppen Diskutera Hagfors på Facebook. Jag är själv inte med i den Facebook-gruppen.
Den s.k. kommunala centrumgruppen träffades några gånger framförallt under förra året, 2012. Gruppen bidrog med många kreativa förslag som samhällsbyggnadsavdelningen har försökt arbeta in i de tankegångar som man arbetar med. Centrumgruppen är inte någon "hemlig" grupp utan den formades helt öppet där folk fick anmäla intresse plus att vi ville ha med även några näringsidkare som bjöds in.
Det är viktigt att komma ihåg att ingenting vad gäller utformning och innehåll av centrumområdet är definitivt beslutat ännu. Upprustningen av Gjutarevägen kommer dock att starta i år. Det projektet är ju mer en trafikåtgärd för att få till en snygg gata som fungerar bra för både bilar, cyklar och gående samt ordna en bättre trafik- och parkeringsmiljö för de boende i området. Som en förlängning av projektet med Gjutarevägen har vi interna diskussioner i kommunen samt med Värmlandstrafik om en upprustad busstation. Det projektet finns också i kommunens investeringsbudget för 2014 men är heller inte färdigplanerat. Totala kostnaden för ny busstation beräknas till 6 miljoner varav 3 miljoner kommer som statsbidrag. Resterande kommunal del avser 2 miljoner i investeringskostnad och 1 miljon som driftkostnad nästa år. Vissa kallar en sådan satsning för resecentrum men det är inte helt korrekt. För att en sån anläggning ska kunna kallas resecentrum krävs det att det även finns tågförbindelse. Vi får nöja oss med busstation tills tåget eventuellt når fram till oss i en önskad framtid.
Övriga delar av centrumplanen kan man säga är i sitt vardande, ideer finns om hur bland annat torget och dess närmaste omgivning bör utformas och upprustas. Vår kommunala planarkitekt har arbetat med flera olika alternativa förslag. Man måste även komma ihåg att de resurser som finns avsatta för centrumplanen är begränsade. De åtgärder som vi kommer att genomföra kan inte vara av genomgripande natur och detta av ekonomiska skäl. Tanken är att vi måste använda oss av det som redan finns på ett smart och tilltalande sätt. I kommunens förslag till investeringsbudget för centrumplanen finns upptaget 1 miljon kr för 2014 och 1 miljon kr för 2015, alltså sammanlagt 2 miljoner kr av våra skattemedel de kommande två åren. Beslut om denna investeringsbudget kommer att fattas första gången av kommunfullmäktige den 24 juni 2013.
Min förhoppning är att vi ska kunna använda oss av centrumgruppen även framåt på något sätt. Jag kan idag inte ge besked om när det kommer att bli något mer sammanträde. Jag tycker i alla fall att det är värdefullt och i flera fall nödvändigt att få input i det kommunala arbetet på ett direkt sätt så som skett i centrumgruppen. Vi ber även om förståelse för att vi inom samhällsbyggnadsavdelningen arbetar i en slimmad organisation och har många andra angelägna arbetsuppgifter såsom underhåll av våra fastigheter, kommunens vattten- och avloppsnät, gator och vägar, fiberstamnät för bredband m.m. Och detta över hela kommunens yta. Därmed inte sagt att arbetet för att förbättra trivseln och funktionen av tätortens centrum är oviktigt. Det har en stor betydelse för människors vilja att bo här samt för turismen.
Jag hoppas kunna återkomma med mer information i offentliga kanaler om ovanstående med tiden.
MVH
Göran Eriksson
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hagfors kommun
Göran Eriksson (S)
Ledamot Kommunfullmäktige
Ledamot Kommunstyrelsen
Ordf Samhällsbyggnadsutskottet
Tel 0563-186 43
Mobil 070-190 47 92
Fax 0563-137 80
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
---------------------
För övrigt kan jag bara säga att allt som sker inom kommunen är offentligt, dock inte personärenden. Vill man ha reda på nånting om vad kommunen för tillfället pysslar med så är det bara att kontakta våra tjänstemän så berättar de det man vill veta. Det gäller att som invånare använda sig av den grundlagsfästa, demokratiska offentlighetsprincipen där man kan ta del av all kommunal information förutom personärenden inom socialtjänst, skola och äldreomsorg. Allt annat är öppet.
Driftbudget och investeringsbudget är allmänna handlingar som är offentliga, likaså årsredovisningar från gångna år. Driftbudgeten och investeringsbudgeten för 2014 ska det fattas beslut om av Kommunfullmäktige den 24 juni. Vi tror att vi måste återkomma och revidera budgeten för 2014 under hösten 2013 mycket beroende på osäkerheter idag om finansieringsläget. Bland annat väntas Riksdagen fatta beslut om ett nytt kommunalt skatteutjämningssystem som kan innebära nya pengar till Hagfors kommun.
------------------
2013-05-30
Hej Agneta!
Tack för ditt mail!
Jag har sett att det finns en diskussion om centrumplanen i gruppen Diskutera Hagfors på Facebook. Jag är själv inte med i den Facebook-gruppen.
Den s.k. kommunala centrumgruppen träffades några gånger framförallt under förra året, 2012. Gruppen bidrog med många kreativa förslag som samhällsbyggnadsavdelningen har försökt arbeta in i de tankegångar som man arbetar med. Centrumgruppen är inte någon "hemlig" grupp utan den formades helt öppet där folk fick anmäla intresse plus att vi ville ha med även några näringsidkare som bjöds in.
Det är viktigt att komma ihåg att ingenting vad gäller utformning och innehåll av centrumområdet är definitivt beslutat ännu. Upprustningen av Gjutarevägen kommer dock att starta i år. Det projektet är ju mer en trafikåtgärd för att få till en snygg gata som fungerar bra för både bilar, cyklar och gående samt ordna en bättre trafik- och parkeringsmiljö för de boende i området. Som en förlängning av projektet med Gjutarevägen har vi interna diskussioner i kommunen samt med Värmlandstrafik om en upprustad busstation. Det projektet finns också i kommunens investeringsbudget för 2014 men är heller inte färdigplanerat. Totala kostnaden för ny busstation beräknas till 6 miljoner varav 3 miljoner kommer som statsbidrag. Resterande kommunal del avser 2 miljoner i investeringskostnad och 1 miljon som driftkostnad nästa år. Vissa kallar en sådan satsning för resecentrum men det är inte helt korrekt. För att en sån anläggning ska kunna kallas resecentrum krävs det att det även finns tågförbindelse. Vi får nöja oss med busstation tills tåget eventuellt når fram till oss i en önskad framtid.
Övriga delar av centrumplanen kan man säga är i sitt vardande, ideer finns om hur bland annat torget och dess närmaste omgivning bör utformas och upprustas. Vår kommunala planarkitekt har arbetat med flera olika alternativa förslag. Man måste även komma ihåg att de resurser som finns avsatta för centrumplanen är begränsade. De åtgärder som vi kommer att genomföra kan inte vara av genomgripande natur och detta av ekonomiska skäl. Tanken är att vi måste använda oss av det som redan finns på ett smart och tilltalande sätt. I kommunens förslag till investeringsbudget för centrumplanen finns upptaget 1 miljon kr för 2014 och 1 miljon kr för 2015, alltså sammanlagt 2 miljoner kr av våra skattemedel de kommande två åren. Beslut om denna investeringsbudget kommer att fattas första gången av kommunfullmäktige den 24 juni 2013.
Min förhoppning är att vi ska kunna använda oss av centrumgruppen även framåt på något sätt. Jag kan idag inte ge besked om när det kommer att bli något mer sammanträde. Jag tycker i alla fall att det är värdefullt och i flera fall nödvändigt att få input i det kommunala arbetet på ett direkt sätt så som skett i centrumgruppen. Vi ber även om förståelse för att vi inom samhällsbyggnadsavdelningen arbetar i en slimmad organisation och har många andra angelägna arbetsuppgifter såsom underhåll av våra fastigheter, kommunens vattten- och avloppsnät, gator och vägar, fiberstamnät för bredband m.m. Och detta över hela kommunens yta. Därmed inte sagt att arbetet för att förbättra trivseln och funktionen av tätortens centrum är oviktigt. Det har en stor betydelse för människors vilja att bo här samt för turismen.
Jag hoppas kunna återkomma med mer information i offentliga kanaler om ovanstående med tiden.
MVH
Göran Eriksson
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hagfors kommun
Göran Eriksson (S)
Ledamot Kommunfullmäktige
Ledamot Kommunstyrelsen
Ordf Samhällsbyggnadsutskottet
Tel 0563-186 43
Mobil 070-190 47 92
Fax 0563-137 80
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
---------------------
fredag 26 april 2013
"Ryska påsken" - Om Rysslands övningsangrepp på Sverige
På natten mellan den 29 och 30 mars 2013 genomförde ryska bomb- och jaktplan ett fingerat angrepp på Sverige. Händelsen är naturligtvis en del av den ryska militärens utbildning där man ska lära sig hur man utför ett sådant angrepp vilket ur militärstrategisk synvinkel är helt naturligt. Ett lands militärer måste kunna det de ska utföra. Men minst lika mycket handlar händelsen om inrikes- och utrikespolitik.
Inrikespolitiskt har det alltid från den ryska regimens sida funnits ett stort behov av att visa för folket att den stolta ryska nationen är kapabel, är något att räkna med i förhållandet till sina grannar. Man visar sina muskler i mångt och mycket för att vinna inrikespolitiska poäng.
Utrikespolitiskt vill man visa ungefär samma sak mot sina grannar, att den stolta ryska nationen minsann är kapabel och räds ingen. Fruktan är den ryska utrikespolitikens signum. Som en bonus får man även ett tydligt kvitto på hur kapabelt det svenska försvaret är. Svenskt jaktflyg lämnade ju aldrig marken för att visa sin närvaro och på kvittot som ryssarna fick för sin insats så står det med all önskvärd tydlighet: Sverige är inte berett.
Men, invänder nu någon, det finns ju inget reellt hot mot Sverige från Ryssland. De skulle aldrig realpolitiskt klara sig eller kunna förklara sig internationellt om man helt plötsligt angrep Sverige eller något annat västland. Det är sant, det finns idag inget reellt militärt hot från Ryssland mot Sverige. Varför ska man då skicka upp dyra JAS-plan för att visa sig?
Det är just det som är själva kärnan i händelsen. Just genom att man från svensk sida inte förmår bemöta provokationen, även om det var en övningssituation, så visar man från svensk sida ointresse och, som det nog faktiskt förhåller sig, en oförmåga att överhuvudtaget ha ett fungerande försvar. Detta är mycket intressant att veta för en motståndare. Situationen är militärt lugn idag runt Östersjön. Vad vet man om situationen om låt säga 20-25 år? Egentligen ingenting, men den kan vara radikalt annorlunda. Ryssland ökar sina militärutgifter i en enorm takt och deras ambition är definitivt att återigen geopolitiskt dominera den nordligaste delen av Europa. Närvaron av kärnvapenbestyckade ryska ubåtar, flygplan och ytgående fartyg ökar dramatiskt i norr. Norge har påhälsning mycket ofta av nyfikna och patrullerande ryska både flygplan och fartyg utefter sin norra kust.
Händelsen på långfredagen med den "ryska påsken" har även uppmärksammats av polska forskare vid Centre for Eastern Studies. Centret etablerades av den polska regeringen 1990 och arbetar med analyser av händelseutvecklingen i centrala och östra Europa. I en artikel den 24 april tar man upp händelsen och försöker ge både fakta och perspektiv på vad som utspelade sig under långfredagsnatten. Man konstaterar att övningsangreppet på Sverige var det första som skett från Rysslands sida sedan det kalla kriget.
Man kan vara säker på att det kommer inte att vara det sista.
Inrikespolitiskt har det alltid från den ryska regimens sida funnits ett stort behov av att visa för folket att den stolta ryska nationen är kapabel, är något att räkna med i förhållandet till sina grannar. Man visar sina muskler i mångt och mycket för att vinna inrikespolitiska poäng.
Utrikespolitiskt vill man visa ungefär samma sak mot sina grannar, att den stolta ryska nationen minsann är kapabel och räds ingen. Fruktan är den ryska utrikespolitikens signum. Som en bonus får man även ett tydligt kvitto på hur kapabelt det svenska försvaret är. Svenskt jaktflyg lämnade ju aldrig marken för att visa sin närvaro och på kvittot som ryssarna fick för sin insats så står det med all önskvärd tydlighet: Sverige är inte berett.
Men, invänder nu någon, det finns ju inget reellt hot mot Sverige från Ryssland. De skulle aldrig realpolitiskt klara sig eller kunna förklara sig internationellt om man helt plötsligt angrep Sverige eller något annat västland. Det är sant, det finns idag inget reellt militärt hot från Ryssland mot Sverige. Varför ska man då skicka upp dyra JAS-plan för att visa sig?
Det är just det som är själva kärnan i händelsen. Just genom att man från svensk sida inte förmår bemöta provokationen, även om det var en övningssituation, så visar man från svensk sida ointresse och, som det nog faktiskt förhåller sig, en oförmåga att överhuvudtaget ha ett fungerande försvar. Detta är mycket intressant att veta för en motståndare. Situationen är militärt lugn idag runt Östersjön. Vad vet man om situationen om låt säga 20-25 år? Egentligen ingenting, men den kan vara radikalt annorlunda. Ryssland ökar sina militärutgifter i en enorm takt och deras ambition är definitivt att återigen geopolitiskt dominera den nordligaste delen av Europa. Närvaron av kärnvapenbestyckade ryska ubåtar, flygplan och ytgående fartyg ökar dramatiskt i norr. Norge har påhälsning mycket ofta av nyfikna och patrullerande ryska både flygplan och fartyg utefter sin norra kust.
Händelsen på långfredagen med den "ryska påsken" har även uppmärksammats av polska forskare vid Centre for Eastern Studies. Centret etablerades av den polska regeringen 1990 och arbetar med analyser av händelseutvecklingen i centrala och östra Europa. I en artikel den 24 april tar man upp händelsen och försöker ge både fakta och perspektiv på vad som utspelade sig under långfredagsnatten. Man konstaterar att övningsangreppet på Sverige var det första som skett från Rysslands sida sedan det kalla kriget.
Man kan vara säker på att det kommer inte att vara det sista.
söndag 7 april 2013
EU-migranter har rätt att få ett samordningsnummer i Sverige
Sveriges Radios program Kaliber har undersökt hur s.k. EU-migranter tas emot av Arbetsförmedlingen. EU-migranter är människor som bor i ett EU-land och som reser till ett annat EU-land i hopp om att finna försörjning. Som EU-medborgare har du rätt att vistas i ett annat EU-land utan särskild registrering under tre månader. Du har som arbetssökande även rätt att under en begränsad tid ta med dig din arbetslöshetsersättning till det andra landet.
Efter tre månaders vistelse i det andra EU-landet ska man anmäla sig till landets migrationsmyndighet för att erhålla ett bevis för uppehållsrätt. (Uppdatering 151006: ändrade regler) Uppehållsrätt för en EU-medborgare är motsvarigheten till uppehållstillstånd för personer med utomeuropeiskt ursprung. Ett av villkoren för att få uppehållsrätt i ett annat EU-land är att man ska kunna visa att man kan försörja sig.
Reglerna fungerar så att om du inte kan få uppehållsrätt så har du faktiskt ändå möjlighet att fortsätta vistas i det EU-land du befinner dig. Det går i princip inte att utvisa en EU-medborgare från ett medlemsland. En konsekvens av regelsystemet är dock att om du inte kan visa att du kan försörja dig själv och således inte kan få uppehållsrätt så har en EU-medborgare som vistas i Sverige ingen självklar rätt att få kompletterande försörjningsstöd, eller socialbidrag som det ofta kallas i dagligt tal. Detta har i flera kommuner lett till att tiggeriet på gatorna ökat.
Det är detta som den mycket omdiskuterade fria rörligheten i Europa handlar om, vad tanken var då den infördes och vad resultatet egentligen blev.
Radioprogrammet Kaliber följde en rumänsk familj som levde i ett tält strax utanför Göteborg. Kvinnan man intervjuade berättade att då hon sökte upp Arbetsförmedlingen så kunde hon inte registreras som arbetssökande eftersom hon saknade svenskt personnummer eller samordningsnummer. Arbetsförmedlaren hänvisade kvinnan att återkomma då hon skaffat sig sitt samordningsnummer.
Arbetsförmedlarens besked att kvinnan själv skulle skaffa sitt samordningsnummer var tyvärr helt felaktigt. Privatpersoner kan inte själva rekvirera ett samordningsnummer, det kan endast en statlig myndighet eller privat utbildningsanordnare. Arbetsförmedlingen ska alltså rekvirera ett samordningsnummer för de klienter från ett annat EU-land som önskar registrera sig som arbetssökande. Så har inte skett på flera håll på landets Arbetsförmedlingar. Man har bara sparat personens ifyllda blankett i en pärm utan att registrera klienten i sitt matchningssystem, vilket är ett helt felaktigt agerande. Att inte ha ett personnummer eller samordningsnummer gör det också i stort sett omöjligt att få en anställning om EU-migranten nu skulle finna en arbetsgivare som var beredd att anställa. Ytterligare information om samordningsnummer finns på Skatteverkets hemsida.
Programmet Kaliber kunde berätta att deras research ledde till att Arbetsförmedlingen nyligen fattade beslut om att överallt i landet tillämpa regelverket om rekvirering av samordningsnummer för EU-medborgare som önskar registrera sig som arbetssökande.
Att EU:s beslut om den fria rörligheten sen inte blivit riktigt vad man tänkt sig är en annan historia. Den fria rörligheten har som syfte att utjämna arbetslösheten inom EU. I realiteten har det dock blivit en ensidig väg för personer från Europas fattigaste områden till de rikare där det råder rätt stora problem på arbetsmarknaden med hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, social utslagning och lönedumpning. Systemet med helt fri rörlighet gynnar tyvärr inte de arbetslösa från Europas fattigaste länder. Deras problematik har egentligen bara flyttats till ett annat land.
Reglerna fungerar så att om du inte kan få uppehållsrätt så har du faktiskt ändå möjlighet att fortsätta vistas i det EU-land du befinner dig. Det går i princip inte att utvisa en EU-medborgare från ett medlemsland. En konsekvens av regelsystemet är dock att om du inte kan visa att du kan försörja dig själv och således inte kan få uppehållsrätt så har en EU-medborgare som vistas i Sverige ingen självklar rätt att få kompletterande försörjningsstöd, eller socialbidrag som det ofta kallas i dagligt tal. Detta har i flera kommuner lett till att tiggeriet på gatorna ökat.
Det är detta som den mycket omdiskuterade fria rörligheten i Europa handlar om, vad tanken var då den infördes och vad resultatet egentligen blev.
Radioprogrammet Kaliber följde en rumänsk familj som levde i ett tält strax utanför Göteborg. Kvinnan man intervjuade berättade att då hon sökte upp Arbetsförmedlingen så kunde hon inte registreras som arbetssökande eftersom hon saknade svenskt personnummer eller samordningsnummer. Arbetsförmedlaren hänvisade kvinnan att återkomma då hon skaffat sig sitt samordningsnummer.
Arbetsförmedlarens besked att kvinnan själv skulle skaffa sitt samordningsnummer var tyvärr helt felaktigt. Privatpersoner kan inte själva rekvirera ett samordningsnummer, det kan endast en statlig myndighet eller privat utbildningsanordnare. Arbetsförmedlingen ska alltså rekvirera ett samordningsnummer för de klienter från ett annat EU-land som önskar registrera sig som arbetssökande. Så har inte skett på flera håll på landets Arbetsförmedlingar. Man har bara sparat personens ifyllda blankett i en pärm utan att registrera klienten i sitt matchningssystem, vilket är ett helt felaktigt agerande. Att inte ha ett personnummer eller samordningsnummer gör det också i stort sett omöjligt att få en anställning om EU-migranten nu skulle finna en arbetsgivare som var beredd att anställa. Ytterligare information om samordningsnummer finns på Skatteverkets hemsida.
Programmet Kaliber kunde berätta att deras research ledde till att Arbetsförmedlingen nyligen fattade beslut om att överallt i landet tillämpa regelverket om rekvirering av samordningsnummer för EU-medborgare som önskar registrera sig som arbetssökande.
Att EU:s beslut om den fria rörligheten sen inte blivit riktigt vad man tänkt sig är en annan historia. Den fria rörligheten har som syfte att utjämna arbetslösheten inom EU. I realiteten har det dock blivit en ensidig väg för personer från Europas fattigaste områden till de rikare där det råder rätt stora problem på arbetsmarknaden med hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, social utslagning och lönedumpning. Systemet med helt fri rörlighet gynnar tyvärr inte de arbetslösa från Europas fattigaste länder. Deras problematik har egentligen bara flyttats till ett annat land.
lördag 6 april 2013
Nästan en tredejdel av LO:s medlemmar röstar på Moderaterna och Sverigedemokraterna!
Hört på radion idag: "Varför håller LO på Socialdemokraterna när över hälften av deras medlemmar röstar på Moderaterna eller Sverigedemokraterna?".
Om detta är sant så är det sannerligen ett av arbetarrörelsens största problem som man måste göra något åt.
Men är det sant? Faktiskt inte! Men man behöver ändå gör nåt åt problemet eftersom det är en verklighet att en stor andel av LO:s medlemmar faktiskt röstar på Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Svenska Dagbladet redovisade den 8 februari 2013 en undersökning från Sifo som visar hur LO:s medlemmar röstar i de allmänna valen. Även Dagens Nyheter och Sveriges Television skriver om undersökningen.
Det framkommer i undersökningen att Socialdemokraterna har stöd av de flesta LO-medlemmar, nära 55 procent röstar på Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna har dock på senare tid intagit positionen som näst största parti bland LO:s medlemmar, drygt 16 procent röstar på Sverigedemokraterna. Som tredje största parti sticker Moderaterna upp med drygt 12 procent av LO-medlemmarnas röster. Tillsammans röstar alltså nära 30 procent av LO:s medlemmar på högerpartier som i sin politik är väldigt olik den som LO och Socialdemokraterna säger sig stå för.
Detta är ett problem som jag tror att både LO och Socialdemokraterna måste angripa med information och möjlighet till utbildning för LO-medlemmarna.
Om detta är sant så är det sannerligen ett av arbetarrörelsens största problem som man måste göra något åt.
Men är det sant? Faktiskt inte! Men man behöver ändå gör nåt åt problemet eftersom det är en verklighet att en stor andel av LO:s medlemmar faktiskt röstar på Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Svenska Dagbladet redovisade den 8 februari 2013 en undersökning från Sifo som visar hur LO:s medlemmar röstar i de allmänna valen. Även Dagens Nyheter och Sveriges Television skriver om undersökningen.
Det framkommer i undersökningen att Socialdemokraterna har stöd av de flesta LO-medlemmar, nära 55 procent röstar på Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna har dock på senare tid intagit positionen som näst största parti bland LO:s medlemmar, drygt 16 procent röstar på Sverigedemokraterna. Som tredje största parti sticker Moderaterna upp med drygt 12 procent av LO-medlemmarnas röster. Tillsammans röstar alltså nära 30 procent av LO:s medlemmar på högerpartier som i sin politik är väldigt olik den som LO och Socialdemokraterna säger sig stå för.
Detta är ett problem som jag tror att både LO och Socialdemokraterna måste angripa med information och möjlighet till utbildning för LO-medlemmarna.
torsdag 7 februari 2013
Vart tar Posten vägen?
Jag är medlem i en liten trevlig bokklubb, Svensk Militärhistoriskt Bibliotek, SMB.
Bokklubben verkar inom den ganska snäva nischen militärhistoria och säljer förutom böcker även filmer, tröjor, kepsar, knivar, musik-CD m.m. som har anknytning till militärhistora och militärt material.
Varje månad får man som medlem en medlemstidning där månadens utbud kan beställas. Böcker, filmer och annat som kan köpas håller mycket hög kvalitet och vissa böcker kan köpas bara via denna bokklubb. Medlemstidningen kommer i postlådan som papperstidning men den finns även digitalt på nätet på www.smb.nu. Beställning kan göras på nätet på ett bekvämt och bra sätt. Bekräftelse på beställning kommer på mailen och faktura bifogas när varorna kommer. En ganska vanlig näthandel med andra ord. Man har kunder i hela Skandinavien.
Fram tills nu har det med medlemstidningen medföljt en beställningstalong som också kan användas vid beställning. En hel del medlemmar har valt att beställa sina böcker på det sättet, eller alternativt avboka den utvalda månadens bok. Från och med senaste numret har dock denna beställningstalong på papper tagits bort.
Varför tog man bort pappersbeställningstalongen? Förklaringen är lika enkel som uppseendeväckande!
Bokklubben bifogade med senaste medlemstidningen en fyllig förklaring till varför papperstalongen tagits bort.
Nedan följer några utdrag ur bokklubbens meddelande till medlemmarna om orsaken. Meddelandet är som brukligt när det gäller denna bokklubb lite humoristiskt blandat med en stor portion allvarsamhet.
"- Per-Anders! Det här går bara inte längre! Du måste göra något! Så lät det när vår medlemsombudsman Raija Olsson stövlade in på mitt kontor - utan att knacka. Hon hade nu en rejäl bunt svarskort fån Finland i handen - 3 dagar efter att böckerna lämnat Skurup - och 10 dagar efter sista svarsdag. Troligen hade majoriteten av svarskorten i bunten postats 14 dagar tidigare - minst!"
Skurup är alltså platsen för bokklubbens lager. Klubben fortsätter i sin förklaring till att man tagit bort papperstalongen.
"Det är nämligen så att Posten inte riktigt fungerar längre."
Bokklubben har under ett halvårs tid gjort omfattande egna tester av Postens tillförlitlighet att leverera svarstalonger. Man skriver:
"Det visar sig att vart fyrtionde svarskort inte ens kommer fram till SMB här i Skurup. Och ungefär ett svarskort på åtta är försenat med en eller flera dagar. Så det postala svarskortet är inte pålitligt. Det blir väldigt lätt fel - och du blir lidande! Men Posten tar furstligt betalt av SMB för svarskortet - för en tjänst som numera inte håller måttet."
Bokklubben dömer helt enkelt ut Posten som tjänsteleverantör på grund av bristande tillförlitlighet!
Man avslutar sitt meddelande till medlemmarna med en skarp skrivning om Postens oförmåga att leverera den tjänst som bokklubben köpt.
"När jag ser Raija stå där med svarskortbunten i handen inser jag att det gäller att agera. Några nostalgiska hänsyn kan jag inte ta. Först och främst gäller det att snabbt e-posta till de cirka 100 finländska medlemmar som denna gång kommer att få en bok de inte vill ha. [medlemskapet innebär att månadens utvalda bok skickas per automatik om man inte aktivt avbeställer den, min not] Missnöje måste förebyggas! Pålitligheten i olika system kan diskuteras, men svarskortet är nu så opålitligt att det inte längre är hållbart. Jag kan inte riskera SMB:s framtid genom att använda en tjänst som de facto slutat fungera."
Det är ord och inga visor! Bokklubben menar att Postens utlovade tjänst faktiskt slutat att fungera. Hur har det kunna bli så här med Posten? Såklart finns förklaringen i att så många dokument och kommunikationer sköts via Internet numera. Så är det idag. Men att Postens tjänster så till den grad eroderat att olika aktörer, som till exempel min bokklubb, helt enkelt väljer att gå ifrån Postens tjänster innebär ju att Postens existens närmar sig sitt slut snabbare än någon kunnat ana.
Bokklubben verkar inom den ganska snäva nischen militärhistoria och säljer förutom böcker även filmer, tröjor, kepsar, knivar, musik-CD m.m. som har anknytning till militärhistora och militärt material.
Varje månad får man som medlem en medlemstidning där månadens utbud kan beställas. Böcker, filmer och annat som kan köpas håller mycket hög kvalitet och vissa böcker kan köpas bara via denna bokklubb. Medlemstidningen kommer i postlådan som papperstidning men den finns även digitalt på nätet på www.smb.nu. Beställning kan göras på nätet på ett bekvämt och bra sätt. Bekräftelse på beställning kommer på mailen och faktura bifogas när varorna kommer. En ganska vanlig näthandel med andra ord. Man har kunder i hela Skandinavien.
Fram tills nu har det med medlemstidningen medföljt en beställningstalong som också kan användas vid beställning. En hel del medlemmar har valt att beställa sina böcker på det sättet, eller alternativt avboka den utvalda månadens bok. Från och med senaste numret har dock denna beställningstalong på papper tagits bort.
Varför tog man bort pappersbeställningstalongen? Förklaringen är lika enkel som uppseendeväckande!
Bokklubben bifogade med senaste medlemstidningen en fyllig förklaring till varför papperstalongen tagits bort.
Nedan följer några utdrag ur bokklubbens meddelande till medlemmarna om orsaken. Meddelandet är som brukligt när det gäller denna bokklubb lite humoristiskt blandat med en stor portion allvarsamhet.
"- Per-Anders! Det här går bara inte längre! Du måste göra något! Så lät det när vår medlemsombudsman Raija Olsson stövlade in på mitt kontor - utan att knacka. Hon hade nu en rejäl bunt svarskort fån Finland i handen - 3 dagar efter att böckerna lämnat Skurup - och 10 dagar efter sista svarsdag. Troligen hade majoriteten av svarskorten i bunten postats 14 dagar tidigare - minst!"
Skurup är alltså platsen för bokklubbens lager. Klubben fortsätter i sin förklaring till att man tagit bort papperstalongen.
"Det är nämligen så att Posten inte riktigt fungerar längre."
Bokklubben har under ett halvårs tid gjort omfattande egna tester av Postens tillförlitlighet att leverera svarstalonger. Man skriver:
"Det visar sig att vart fyrtionde svarskort inte ens kommer fram till SMB här i Skurup. Och ungefär ett svarskort på åtta är försenat med en eller flera dagar. Så det postala svarskortet är inte pålitligt. Det blir väldigt lätt fel - och du blir lidande! Men Posten tar furstligt betalt av SMB för svarskortet - för en tjänst som numera inte håller måttet."
Bokklubben dömer helt enkelt ut Posten som tjänsteleverantör på grund av bristande tillförlitlighet!
Man avslutar sitt meddelande till medlemmarna med en skarp skrivning om Postens oförmåga att leverera den tjänst som bokklubben köpt.
"När jag ser Raija stå där med svarskortbunten i handen inser jag att det gäller att agera. Några nostalgiska hänsyn kan jag inte ta. Först och främst gäller det att snabbt e-posta till de cirka 100 finländska medlemmar som denna gång kommer att få en bok de inte vill ha. [medlemskapet innebär att månadens utvalda bok skickas per automatik om man inte aktivt avbeställer den, min not] Missnöje måste förebyggas! Pålitligheten i olika system kan diskuteras, men svarskortet är nu så opålitligt att det inte längre är hållbart. Jag kan inte riskera SMB:s framtid genom att använda en tjänst som de facto slutat fungera."
Det är ord och inga visor! Bokklubben menar att Postens utlovade tjänst faktiskt slutat att fungera. Hur har det kunna bli så här med Posten? Såklart finns förklaringen i att så många dokument och kommunikationer sköts via Internet numera. Så är det idag. Men att Postens tjänster så till den grad eroderat att olika aktörer, som till exempel min bokklubb, helt enkelt väljer att gå ifrån Postens tjänster innebär ju att Postens existens närmar sig sitt slut snabbare än någon kunnat ana.
fredag 1 februari 2013
Statsministern: "Försvaret är ett särintresse"
”Sveriges kommuner och landsting har som vana att
förklara att de nu är i balans men sett runt hörnet kommer de behöva
många miljarder. På samma sätt uttrycker försvaret att försvarsbudgeten
nu är i balans men att de kommer behöva ytterligare resurser under de
kommande åren. Försvaret är ett särintresse”
Enligt svenska medier, bl a i Dagens Industri, har Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt uttalat sig på detta sätt vid en träffpress med Riksdagens journalister i tisdags förra veckan.
Att kommunerna kan behöva många miljarder framöver kan jag hålla med om. Att kommunerna nu i flera fall meddelar att deras ekonomi är i balans är ändå ett faktum, det är sant i flera kommuner. Icke desto mindre så kommer många av Sveriges kommuner att behöva mer stöd från staten under åren framöver för att klara alla sina åtaganden. Att en del kommuner nu säger att deras ekonomi är i balans är ju inte alls avsett att mörka det faktum att mer pengar behövs framöver, något som Reinfeldts uttalande antyder. Varför skulle kommunerna mörka det? Det vore direkt kontraproduktivt. Kommunerna tar däremot varje tillfälle i akt att meddela omvärlden, inklusive vår moderate statsminister, att mer pengar behövs för att klara alla obligatoriska kommunala åtaganden. Där klickar hans logik.
Nu till det riktigt allvarliga.
Sveriges statsminister anser att det svenska försvaret är ett särintresse. Detta är ett helt sensationellt uttalande.
Statsministerns uttalande beskriver en bottenlös okunskap om säkerhetspolitik och betydelsen av det svenska försvaret för hela den säkerhetspolitiska situationen i norra Europa. Jag måste gå så långt att jag menar att statsministerns uttalande är ett hot mot rikets säkerhet.
En statsminister uttalar sig inte på det sättet. Det är ytterst allvarligt och jag är förvånad över att han kommer undan så lättvindigt efter att ha uttalat denna minst sagt demoraliserande åsikt.
Ska verkligen Sverige ha en statsminister som anser att det inte behövs något militärt försvar? Det är absurt!
Ett nationellt militärt försvar är inget särintresse, det är en nationell angelägenhet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - 2008 gick Rysslands militär in i en del av Georgien. Ingen trodde att detta skulle hända, ingen var överhuvudtaget förberedd på att det skulle hända och då invasionen var ett faktum så gick det så fort att ingen hade en chans att reagera. Det var avklarat innan västeuropas militärer ens hunnit snöra på sig kängorna. Efter denna chockerande händelse har debatten om försvarsfrågor tagit en en annan vändning i flera länder, dock inte i Sverige där det fortfarande inte är politiskt korrekt att diskutera försvarsfrågor. Den som tar upp frågan om ett starkare svenskt försvar betraktas med stor misstänksamhet och en ännu större portion okunnighet. Vår statsminister är ett exempel på just detta.
Enligt svenska medier, bl a i Dagens Industri, har Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt uttalat sig på detta sätt vid en träffpress med Riksdagens journalister i tisdags förra veckan.
Att kommunerna kan behöva många miljarder framöver kan jag hålla med om. Att kommunerna nu i flera fall meddelar att deras ekonomi är i balans är ändå ett faktum, det är sant i flera kommuner. Icke desto mindre så kommer många av Sveriges kommuner att behöva mer stöd från staten under åren framöver för att klara alla sina åtaganden. Att en del kommuner nu säger att deras ekonomi är i balans är ju inte alls avsett att mörka det faktum att mer pengar behövs framöver, något som Reinfeldts uttalande antyder. Varför skulle kommunerna mörka det? Det vore direkt kontraproduktivt. Kommunerna tar däremot varje tillfälle i akt att meddela omvärlden, inklusive vår moderate statsminister, att mer pengar behövs för att klara alla obligatoriska kommunala åtaganden. Där klickar hans logik.
Nu till det riktigt allvarliga.
Sveriges statsminister anser att det svenska försvaret är ett särintresse. Detta är ett helt sensationellt uttalande.
Statsministerns uttalande beskriver en bottenlös okunskap om säkerhetspolitik och betydelsen av det svenska försvaret för hela den säkerhetspolitiska situationen i norra Europa. Jag måste gå så långt att jag menar att statsministerns uttalande är ett hot mot rikets säkerhet.
En statsminister uttalar sig inte på det sättet. Det är ytterst allvarligt och jag är förvånad över att han kommer undan så lättvindigt efter att ha uttalat denna minst sagt demoraliserande åsikt.
Ska verkligen Sverige ha en statsminister som anser att det inte behövs något militärt försvar? Det är absurt!
Ett nationellt militärt försvar är inget särintresse, det är en nationell angelägenhet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - 2008 gick Rysslands militär in i en del av Georgien. Ingen trodde att detta skulle hända, ingen var överhuvudtaget förberedd på att det skulle hända och då invasionen var ett faktum så gick det så fort att ingen hade en chans att reagera. Det var avklarat innan västeuropas militärer ens hunnit snöra på sig kängorna. Efter denna chockerande händelse har debatten om försvarsfrågor tagit en en annan vändning i flera länder, dock inte i Sverige där det fortfarande inte är politiskt korrekt att diskutera försvarsfrågor. Den som tar upp frågan om ett starkare svenskt försvar betraktas med stor misstänksamhet och en ännu större portion okunnighet. Vår statsminister är ett exempel på just detta.
tisdag 22 januari 2013
fredag 18 januari 2013
60 nya Gripenplan eller inga plan alls...?
Regeringen har nu beslutat att Försvarsmakten ska beställa 60 nya Gripen-plan.
Försvarsminister Karin Enström har uttalat att detta kommer att ge Sverige en bra flygstridsförmåga för lång tid framöver. År 2007 ansåg regeringen att det behövdes 100 sådana flygplan. Märkligt med tanke på att osäkerheten i vår omvärld är större nu än då...
Egentligen ville Försvarsmakten ha 80 plan av den nya typen. Nu föll valet på 60 st och för att kompensera det lägre antalet har man konstaterat att man behöver ett kapabelt luftvärn. Problemet är bara att man i detta läget väljer ett luftvärn av lågprisvariant med alltför låga prestanda. Det system man troligen kommer att välja har inte den räckvidd som behövs. Den fiende som förfogar över luftburna precisionsvapen kan med lätthet flyga över den bekämpningshöjd som det valda luftvärnet har. Undrar hur man tänkte där...
Sverige behöver enligt alla försvarsanalyser de nya Gripen-planen. Paradoxalt nog är Sveriges köp av dessa plan beroende om Schweiz slutför sin anskaffning av ett antal likadana plan. Försvarsministern har uttalat att om Schweiz inte genomför sin anskaffning så kan Sverige avbryta sin anskaffning av planen. Betyder det att de nya Gripenplanen egentligen inte behövs för Sveriges försvar eller har man nåt alternativ? Svårtolkat...
Försvarsminister Karin Enström har uttalat att detta kommer att ge Sverige en bra flygstridsförmåga för lång tid framöver. År 2007 ansåg regeringen att det behövdes 100 sådana flygplan. Märkligt med tanke på att osäkerheten i vår omvärld är större nu än då...
Egentligen ville Försvarsmakten ha 80 plan av den nya typen. Nu föll valet på 60 st och för att kompensera det lägre antalet har man konstaterat att man behöver ett kapabelt luftvärn. Problemet är bara att man i detta läget väljer ett luftvärn av lågprisvariant med alltför låga prestanda. Det system man troligen kommer att välja har inte den räckvidd som behövs. Den fiende som förfogar över luftburna precisionsvapen kan med lätthet flyga över den bekämpningshöjd som det valda luftvärnet har. Undrar hur man tänkte där...
Sverige behöver enligt alla försvarsanalyser de nya Gripen-planen. Paradoxalt nog är Sveriges köp av dessa plan beroende om Schweiz slutför sin anskaffning av ett antal likadana plan. Försvarsministern har uttalat att om Schweiz inte genomför sin anskaffning så kan Sverige avbryta sin anskaffning av planen. Betyder det att de nya Gripenplanen egentligen inte behövs för Sveriges försvar eller har man nåt alternativ? Svårtolkat...
lördag 12 januari 2013
"Shiver, bourgeois! You’re done with!"
Under kalla kriget i slutet av 80-talet uppgick antalet atomdrivna ubåtar i den norra ryska flottan i Barents hav till omkring 150 st.
Fram till mitten av 90-talet hade antalet ryska ubåtar, i avspänningens tecken, minskats till ett 70-tal för att till helt nyligen varit nere i 21.
Nu har dock nya signaler kommit från vår granne i öster. Med den nyinvigda ubåten Yury Dolgoruky har man nu påbörjat uppbyggnaden av den nukleära vapenförmågan i norr. I samband med att denna båt invigdes för sitt nya uppdrag twittrade Rysslands vice premiärminister: "Shiver, bourgeois! You’re done with!".
Tweeten är definitivt riktad mot invånarna i västra Europa och får ses som en värdemätare på vilket tonläge den ryska nationen just nu har.
Den ryska krigsmaktens budget har utökats med 25 procent för detta år och med hög prioritet på den marina delen. Ökningen av budget sker visserligen från en låg nivå men ambitionen i norr är helt klar - Ryssland avser att ta över kommandot i Barents hav och de nordliga farvattnen. Inom något årtionde kommer hundratals ryska nukleära stridsspetsar att vara baserade i de nordliga farvattnen.
Barents Observer rapporterar initierat om utvecklingen.
Sett i perspektivet att den svenska försvarsförmågan i dagarna i stort sett har dömts ut av den svenske Överbefälhavaren så är utvecklingen oroande. ÖB Sverker Göransson har meddelat att den svenska försvarsförmågan sträcker sig till ungefär en vecka och det mot ett begränsat angrepp mot Sverige. Andra har kommenterat hans uttalande och menar att ÖB syftar på den nya organisation av försvaret som är färdig först om ett par år. Sveriges försvarssituation är ännu värre idag, flera menar att det svenska försvaret är så dränerat på resurser att man är nära en systemkollaps vilket framförs i bland andra denna artikel på Newsmill skriven av en soldat i det svenska försvaret.
I mars 2005 lades Gotlands regemente ner. Sedan dess finns ingen militär närvaro på Gotland. Ön har ett ytterst strategiskt läge i Östersjön och den som har ambitioner att kontrollera innanhavet skulle ha stor nytta av att kontrollera ön. Anta att det bränner till i konflikten mellan de baltiska länderna och Ryssland. En eventuell rysk invasion av de baltiska staterna skulle underlättas betydligt om man först la beslag på Gotland. Man skulle på det sättet kontrollera både havsytan och luftrummet över stora delar av Östersjön.
Ryssland skulle väl inte komma på idén att invadera de baltiska staterna, nåt sånt kan väl inte hända? kanske någon invänder. Ja, säg inte det, senast Ryssland var ute på expedition var 2008 då man helt plötsligt och utan förvarning gick in i Georgien. Ingen trodde att det skulle hända och ingen var förberedd på blixtanfallet. Där testade och visade man sina muskler. Det är alltså bara 4 år sedan och den händelsen har påverkat hela västeuropas försvarsdebatt, möjligen utom Sverige där det inte är politiskt korrekt att diskutera försvarspolitik. Det har dock lossnat den senaste månaden, speciellt efter ÖBs beramade uttalande om den otroligt skrala svenska försvarsförmågan.
Självklart är det inte enbart den borgerliga regeringens fel att försvaret nära nog kollapsat. Utvecklingen startade långt tidigare redan under de socialdemokratiska regeringarna. Detta faktum måste vi som socialdemokrater erkänna.
Fram till mitten av 90-talet hade antalet ryska ubåtar, i avspänningens tecken, minskats till ett 70-tal för att till helt nyligen varit nere i 21.
Nu har dock nya signaler kommit från vår granne i öster. Med den nyinvigda ubåten Yury Dolgoruky har man nu påbörjat uppbyggnaden av den nukleära vapenförmågan i norr. I samband med att denna båt invigdes för sitt nya uppdrag twittrade Rysslands vice premiärminister: "Shiver, bourgeois! You’re done with!".
Tweeten är definitivt riktad mot invånarna i västra Europa och får ses som en värdemätare på vilket tonläge den ryska nationen just nu har.
Den ryska krigsmaktens budget har utökats med 25 procent för detta år och med hög prioritet på den marina delen. Ökningen av budget sker visserligen från en låg nivå men ambitionen i norr är helt klar - Ryssland avser att ta över kommandot i Barents hav och de nordliga farvattnen. Inom något årtionde kommer hundratals ryska nukleära stridsspetsar att vara baserade i de nordliga farvattnen.
Barents Observer rapporterar initierat om utvecklingen.
Sett i perspektivet att den svenska försvarsförmågan i dagarna i stort sett har dömts ut av den svenske Överbefälhavaren så är utvecklingen oroande. ÖB Sverker Göransson har meddelat att den svenska försvarsförmågan sträcker sig till ungefär en vecka och det mot ett begränsat angrepp mot Sverige. Andra har kommenterat hans uttalande och menar att ÖB syftar på den nya organisation av försvaret som är färdig först om ett par år. Sveriges försvarssituation är ännu värre idag, flera menar att det svenska försvaret är så dränerat på resurser att man är nära en systemkollaps vilket framförs i bland andra denna artikel på Newsmill skriven av en soldat i det svenska försvaret.
I mars 2005 lades Gotlands regemente ner. Sedan dess finns ingen militär närvaro på Gotland. Ön har ett ytterst strategiskt läge i Östersjön och den som har ambitioner att kontrollera innanhavet skulle ha stor nytta av att kontrollera ön. Anta att det bränner till i konflikten mellan de baltiska länderna och Ryssland. En eventuell rysk invasion av de baltiska staterna skulle underlättas betydligt om man först la beslag på Gotland. Man skulle på det sättet kontrollera både havsytan och luftrummet över stora delar av Östersjön.
Ryssland skulle väl inte komma på idén att invadera de baltiska staterna, nåt sånt kan väl inte hända? kanske någon invänder. Ja, säg inte det, senast Ryssland var ute på expedition var 2008 då man helt plötsligt och utan förvarning gick in i Georgien. Ingen trodde att det skulle hända och ingen var förberedd på blixtanfallet. Där testade och visade man sina muskler. Det är alltså bara 4 år sedan och den händelsen har påverkat hela västeuropas försvarsdebatt, möjligen utom Sverige där det inte är politiskt korrekt att diskutera försvarspolitik. Det har dock lossnat den senaste månaden, speciellt efter ÖBs beramade uttalande om den otroligt skrala svenska försvarsförmågan.
Självklart är det inte enbart den borgerliga regeringens fel att försvaret nära nog kollapsat. Utvecklingen startade långt tidigare redan under de socialdemokratiska regeringarna. Detta faktum måste vi som socialdemokrater erkänna.
tisdag 8 januari 2013
Fakta om villkoren för nyanlända invandrare
På grund av många frågor vill jag ge en liten bild av de villkor som nyanlända invandrare lever under. Numera ansvarar Arbetsförmedlingen för integrationen av nyanlända. Man deltar i det nya systemet med etableringsplan och får därmed rätt till etableringsersättning. Rätten till etableringsersättning regleras av Förordningen om ersättning till vissa nyanlända invandrare, SFS 2010:407. Arbetsförmedlingen ansvarar för invandrarens integration och det sker genom att de deltar i en Etableringsplan under 24 månader.
Deltagandet är frivilligt men om man inte deltar kan man heller inte påräkna någon etableringsersättning från Arbetsförmedlingen, naturligtvis ej heller socialbidrag från kommunen.
En vuxen person får 308 kronor 5 dagar per vecka i etableringsersättning, alltså omkring 6 400 kr per månad vid deltagande på heltid i en etableringsplan.
Invandraren får behålla etableringsersättningen under max 6 månader om han/hon har ett arbete. Regeringen har motiverat detta med att det ska finnas en rejäl morot att ta erbjudet arbete.
Invandraren kan INTE få etableringsersättning samtidigt som man uppbär:
- graviditetspenning
- föräldrapenning
- tillfällig föräldrapenning
- sjukpenning och sjuklön
- rehabiliteringsersättning
- sjuk- och aktivitetsersättning
- arbetsskadelivränta
- smittbärarpenning
- närståendepenning
Man kan alltså konstatera att det går inte att ha föräldrapenning och samtidigt uppbära etableringsersättning, något som spridits som en myt den senaste tiden.
Etableringstillägg lämnas med 800 kronor per månad och barn för barn som inte fyllt 11 år och med 1 500 kronor per barn och månad för barn mellan 11 – 20 år. Etableringstillägg lämnas för högst tre barn.
Bostadsersättning lämnas för den del av bostadskostnaden som överstiger 1 800 kronor och högst 5 700 kronor.
Har man bostadsbidrag enligt socialförsäkringsbalken minskas bostadsersättningen med motsvarande belopp som man får i bostadsbidrag.
Om invandraren arbetar ska bostadsersättningen för varje månad minskas med en tredjedel av arbetsinkomsten.
Vid sjukdom eller annan frånvaro minskas etableringsersättningen.
Villkoret för att få etableringsersättning och andra tillägg och ersättningar inom etableringssystemet är att man deltar i anvisade aktiviteter enligt uppgjord etableringsplan.
Det sprids många myter om invandrare, speciellt från främlingsfientliga grupper som exempelvis Sverigedemokraterna och andra högerextrema och främlingsfientliga partier och grupperingar.
Jag säger – läs lagen och ta reda på hur det verkligen förhåller sig.
Hur är det med de asylsökande?
Ett annat exempel på grava missuppfattningar är att asylsökande har det så bra ställt. Asylsökande är man alltså så länge som man inte fått något beslut om uppehållstillstånd.
Asylsökande lever på dagbidrag från Migrationsverket. Dagbidraget är ett bidrag som ska användas till mat, kläder, skor, hygienartiklar och andra personliga saker. Boende får man gratis från Migrationsverket om man inte kan ordna det själv.
En i Sverige boende vanlig genomsnittlig familj bestående av två vuxna och tre barn och som lever på socialbidrag (eller kompletterande försörjningsstöd som det egentligen heter) har lite drygt 13 000 kronor per månad för hela familjens försörjning. För enkelhetens skull har jag räknat med barnbidrag och flerbarnstillägg som utbetalas av Försäkringskassan. Summan minus barnbidraget är alltså den s.k. riksnormen för försörjningsstöd som är den försörjningsnivå som familjen ska tillförsäkras enligt Socialtjänstlagen. Förutom normen tillkommer skäliga kostnader för bl.a. boende, el, sjukvård och nödvändig tandvård.
En likadan asylsökande familj får ett dagbidrag som motsvarar ca 55 procent av den ovanstående familjens socialbidrag, dvs ca 7 200 kronor per månad. Dagbidraget till asylsökande från Migrationsverket har stått stilla i 18 års tid! Hur kan detta vara möjligt i en välfärdsstat?
Det sprids även myter om att asylsökande överöses av resurser i form av möbler, kläder, TV-apparater m.m. m.m. Inget kan vara mer felaktigt. Den som besökt en lägenhet som bebos av asylsökande kan vittna om den direkta motsatsen. Dessutom har Migrationsverket bestämt att alla rum ska bebos av 2 personer, även vardagsrummet i en lägenhet. Detta är en trångboddhet som svenska sociala myndigheter inte skulle godkänna som en bra boendemiljö. Men för asylsökande passar det tydligen!
Hjälp till att bryta mytspridningen – ta reda på fakta!
lördag 5 januari 2013
Stening - skamlig behandling av människor
The Stoning, en angelägen film om den otroligt barbariska metoden att avrätta människor som några länder fortfarande ägnar sig åt. Filmen skildrar en amerikansk kvinnas öde, som konverterat till islam och gift sig med en iransk man, då hon våldtas av sin granne och därefter anklagas för otrohet som straffas med döden genom stening.
Filmiskt tyvärr en b-produktion men fortfarande viktig att ses.
Filmtipsas här.
Filmiskt tyvärr en b-produktion men fortfarande viktig att ses.
Filmtipsas här.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)