tisdag 20 augusti 2013

Håll idrotten fri från politik!

Debattens vågor går höga världen över efter Emma Green Tregaro´s stilla protest mot ryska gaylagar. Friidrottsförbundets ordförande Tomas Riste uppmanas i turbulensen att avgå. Radiojournalister säger att de "köper inte´" argumenten för att idrotten ska hållas fri från politik.

Bara för att man inte "köper" nånting så betyder det inte att det är rätt, menar jag. Enligt min åsikt måste internationella idrottsevenemang hållas fria från politiska manifestationer. Orsaken är att idrotten annars blir en politisk arena vilket kommer att undergräva idrottens existens.

Politiska protester har flera gånger genomförts på idrottsevenemang. Den troligen mest berömda genomfördes på OS 1968 på stadion i Mexico City då två representanter för Black Panther Party, svarta pantrarna, uttryckte sin politiska åsikt genom att på prispallen sträcka sina handskbeklädda knutna nävar i luften som en protest mot brott mot mänskliga rättigheter. De två som tävlade för USA blev etta respektive trea på 200 meter. En tredje vit amerikan blev tvåa men deltog inte i protesten.

De två, Tommie Smith och John  Carlos, sträckte sina knutna, handskbeklädda nävar mot himlen och tittade ner i marken under hela den amerikanska nationalsången.

Detta är nog den mest berömda politiska manifestationen i idrottens historia och fick ett enormt genomslag.

Till de som vill tillåta politiska manifestationer på internationella idrottsarrangemang vill jag ställa följande fråga.

Anta att både det internationella och svenska friidrottsförbundet fattar beslut som innebär att politiska manifestationer tillåts på internationella friidrottsarrangemang. Vilka konsekvenser skulle det få?

Konsekvensen skulle naturligtvis bli att varenda idrottsarrangemang skulle bli en politisk arena. Det skulle troligen innebära att manifestationer skulle utspelas vid längdhoppsgropen, vid diskusringen och kulstötarbänken. En känd 100-meterslöpare skulle med all säkerhet aktualisera den senaste orättvisan och förföljelsen i det land som just då är på tapeten i diskussioner om brott mot mänskliga rättigheter. Tio-kamparen från Frankrike som stöttar de oliktänkandes sak i Iran skulle antagligen också basunera ut sitt budskap på ett eller annat sätt. Människorättsorganisationer skulle börja arrangera manifestationer med hjälp av de idrottsmän och idrottskvinnor som kanske redan är engagerade i någon av deras kampanjer. Utefter maratonbanan skulle skyltar och aktioner som syns i internationell TV äga rum.

Detta är bara några exempel på vad som skulle komma om idrottsorganisationerna inför regler som innebär att det är tillåtet att manifestera politiska budskap vid ett idrottsarrangemang.

En sådan utveckling skulle med all säkerhet innebära att idrottsevenemangen utvecklades till propagandaportaler för allehanda politiska budskap. Konflikter skulle säkert uppstå mellan idrottsutövare eftersom man nu utvidgat arrangemanget från ett strikt idrottsligt evenemang till en arena där olika politiska åsikter bryts mot varandra.

Tomas Riste har alldeles rätt då han intervjuas. Vem ska bestämma vad som är giltiga budskap?

Skulle vi tillåta att en nynazist från Ungern skulle agera ut sina åsikter och budskap på prispallen? Nej troligen inte, men problemet är att han ju enligt dagens debatt ska tillåtas göra det. Tänk om idrottare från Georgien samtidigt är aktivister som protesterar mot Rysslands agerande då Ryssland invaderade delar av Georgien för några år sedan. Vad skulle hända? Det skulle kunna bli krig för mindre faktiskt.

Ta den otroligt infekterade frågan om folkmordet i Armenien runt 1915. Det har bevisligen ägt rum men i Turkiet finns det en lag som förbjuder folk att medge att det hänt. Anta att en idrottare på bästa sändningstid påstår att folkmordet ägt rum och att det är Turkiet (dåvarande Osmanska riket) som var skyldiga till detta folkmord. Vilka otroliga konsekvenser skulle inte detta kunna få samtidigt som det idrottsliga hamnar totalt i skymundan.

Nej, lite sans och vett behövs i den förvrängda diskussionen om att tillåta politiska manifestationer vid idrottsarrangemang. Det skulle allvarligt skada det idrottsliga i hela världen och dessutom bli en tongivande politisk arena vid sidan av den egentliga politiska arenan i världen vilket skulle skapa ännu större spänningar.


3 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det är klart att kärlek är inte politik. Men när protesten riktar sig mot det politiska etablissemanget i Ryssland med Putin i spetsen så blir det en politisk markering.

      Jag vill även vara tydlig med att jag delar själva budskapet i Emma Green Tregaro´s protest. Ryssland tenderar mer och mer att gå mot intolerans och förtryck mot oliktänkande och HBTQ-personer.

      Radera
  2. Jag ska inte ägna mig åt historieförfalskning. Därför vill jag med hjälp av Mats Parners utmärkta insändare i Värmlands Folkblad den 23 augusti revidera mitt blogginlägg ovan. Parners insändare: http://www.vf.se/asikter/insandare/den-tredje-mannen

    Den tredje mannen på prispallen är inte alls amerikan och hade mycket med protesten att göra faktiskt. Den tredje mannen är inte amerikan utan från Australien och hette Peter Norman. Han solidariserade sig fullt ut med de båda andras protestaktion, enligt Parner. Han hade nålat fast ett emblem med påskriften ”Olympic Project For Human Rights” på sin träningsoverall.

    Norman blev efter detta svartlistad hemma i Australien, gick ner sig i alkoholism och dog 64 år gammal i en hjärtattack. De som bar kistan vid hans begravning var inga mindre än de grånade hjältarna Tommie Smith och Juan Carlos. Peter Norman innehar fortfarande det australiensiska nationsrekordet på 200 meter. Tack Mats Parner!

    SvaraRadera