År 1995 var enligt OECD andelen relativt fattiga i Sverige 3,7 procent. Snittet i OECD-länderna låg då på 9,4 procent. Sverige var då ett av världens jämlikaste länder i ekonomiskt hänseende.
År 2010 hade andelen relativt fattiga i Sverige ökat till 9,1 procent. OECD-snittet var då 11,1 procent. Sverige har sedan 1995 till 2010 rasat från förstaplatsen bland världens mest jämlika länder till en 14:e plats.
Denna ökning av inkomstspridningen och därmed ökade ojämlikheten är den största uppmätta under perioden bland OECD-länderna.
De senaste årens jobbskatteavdrag har inneburit att stora grupper i det svenska samhället fått kraftigt ökade disponibla inkomster. Det har även inneburit att de allra sämst ställda fått bära en allt tyngre börda. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer har fått betala priset för den allra rikaste delens kraftiga inkomstökningar. Metoden med jobbskatteavdrag är för övrigt ett osedvanligt dåligt sätt att se till att människor får ökad disponibel inkomst. Det är bättre för både samhälle och individ om i stället lönerna ökar. Det skattebortfall som jobbskatteavdraget innebär har en mycket negativ effekt på samhällsekonomin.
Sverige slits isär och om den nuvarande högerregeringen vinner även nästa val 2014 så kommer transformationen från ett ekonomiskt relativt jämlikt samhälle till splittrat samhälle med stora inkomstskillnader och stor otrygghet att fullbordas. Det kommer då att bli mycket svårt att återskapa ett tryggt, solidariskt samhälle.
Socialdemokraterna måste fokusera mer på de ökade skillnader som uppstått i Sverige de senaste decennierna. Jag håller med LO:s chefsekonom Ola Pettersson: "- Det finns belägg för att samhällen med små inkomstskillnader fungerar bättre ekonomiskt. Och det är trevligare samhällen att leva i."
OECD:s rapport redovisas i flera svenska medier - Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Dagens Arena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar