På natten mellan den 29 och 30 mars 2013 genomförde ryska bomb- och jaktplan ett fingerat angrepp på Sverige. Händelsen är naturligtvis en del av den ryska militärens utbildning där man ska lära sig hur man utför ett sådant angrepp vilket ur militärstrategisk synvinkel är helt naturligt. Ett lands militärer måste kunna det de ska utföra. Men minst lika mycket handlar händelsen om inrikes- och utrikespolitik.
Inrikespolitiskt har det alltid från den ryska regimens sida funnits ett stort behov av att visa för folket att den stolta ryska nationen är kapabel, är något att räkna med i förhållandet till sina grannar. Man visar sina muskler i mångt och mycket för att vinna inrikespolitiska poäng.
Utrikespolitiskt vill man visa ungefär samma sak mot sina grannar, att den stolta ryska nationen minsann är kapabel och räds ingen. Fruktan är den ryska utrikespolitikens signum. Som en bonus får man även ett tydligt kvitto på hur kapabelt det svenska försvaret är. Svenskt jaktflyg lämnade ju aldrig marken för att visa sin närvaro och på kvittot som ryssarna fick för sin insats så står det med all önskvärd tydlighet: Sverige är inte berett.
Men, invänder nu någon, det finns ju inget reellt hot mot Sverige från Ryssland. De skulle aldrig realpolitiskt klara sig eller kunna förklara sig internationellt om man helt plötsligt angrep Sverige eller något annat västland. Det är sant, det finns idag inget reellt militärt hot från Ryssland mot Sverige. Varför ska man då skicka upp dyra JAS-plan för att visa sig?
Det är just det som är själva kärnan i händelsen. Just genom att man från svensk sida inte förmår bemöta provokationen, även om det var en övningssituation, så visar man från svensk sida ointresse och, som det nog faktiskt förhåller sig, en oförmåga att överhuvudtaget ha ett fungerande försvar. Detta är mycket intressant att veta för en motståndare. Situationen är militärt lugn idag runt Östersjön. Vad vet man om situationen om låt säga 20-25 år? Egentligen ingenting, men den kan vara radikalt annorlunda. Ryssland ökar sina militärutgifter i en enorm takt och deras ambition är definitivt att återigen geopolitiskt dominera den nordligaste delen av Europa. Närvaron av kärnvapenbestyckade ryska ubåtar, flygplan och ytgående fartyg ökar dramatiskt i norr. Norge har påhälsning mycket ofta av nyfikna och patrullerande ryska både flygplan och fartyg utefter sin norra kust.
Händelsen på långfredagen med den "ryska påsken" har även uppmärksammats av polska forskare vid Centre for Eastern Studies. Centret etablerades av den polska regeringen 1990 och arbetar med analyser av händelseutvecklingen i centrala och östra Europa. I en artikel den 24 april tar man upp händelsen och försöker ge både fakta och perspektiv på vad som utspelade sig under långfredagsnatten. Man konstaterar att övningsangreppet på Sverige var det första som skett från Rysslands sida sedan det kalla kriget.
Man kan vara säker på att det kommer inte att vara det sista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar