Intressant debattinlägg av Rysslands president Vladimir Putin i New York Times den 11 september. När skrev en rysk president en insändare i en amerikansk tidning senast...? Ryssland försöker tränga in sig på den världspolitiska arenan som en viktig spelare och de kan komma att vinna poäng. En förutsättning för att de ska lyckas är dock att de i fortsättningen undviker att handla som de gjorde 2008 då de helt utan förvarning med militära styrkor invaderade delar av Georgien. Då var tydligen inte internationell lag värd ett vitten. Snacka om glashus...
Annars välkomnar jag den dialog som startat som alternativ till militär styrka. Jag tror att världsdiplomatin faktiskt kommer att förändras till det bättre efter detta. Ryssarna tar åt sig äran för förslaget att ta hand om de kemiska vapnen i Syrien, men man får komma ihåg att det var USAs utrikesminister John Kerry som satte bollen i rullning när han, i vad som sågs som ett förstrött hugskott, på en presskonferens sa att Syrien kunde väl överlämna sina kemiska vapen på en fråga om det fanns någon annan lösning än den militära. Tre timmar efter det uttalandet satte ryssarna upp en stor presskonferens där de basunerade ut att ryssarna skulle ta initiativ till just en sådan lösning, FNs säkerhetsråd inkluderat. Var Kerrys kvällströtta uttalande resultatet av en disträ tanke eller var det knivskarpt uttänkt diplomati? Vi får nog aldrig veta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar