Är Syrien ansvarigt för gasattacken?

Tyska nyhetsmediet Focus skriver att gasattacken i Syrien kan ha tagit mer än 1 300 människors liv. Det är för tidigt att ange någon siffra och det råder fortfarande stor oenighet om hur många som egentligen dödades av denna barbariska handling.

Vad som är mer intressant är att artikeln berättar att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad säger sig ha bevis för att den syriska Assad-regimen ligger bakom gasattacken.

Om det kan klarläggas att det är den syriska regimen som bär ansvaret så ökar trycket på en internationell intervention. USA står på tröskeln till ett sådant beslut och uttrycker samtidigt stark kritik mot Syriens regering att så sent bevilja FN-inspektörerna tillträde till området. Efter så många dagar kan bevisen för en gasattack bokstavligen ha gått upp i rök. Det går inte att finna de bevis som behövs för vilken slags gas som använts. Det dunstar helt enkelt bort. Det enda som finns kvar är de stora mängder döda som hittades utan synliga skador på kropparna.

Håll idrotten fri från politik!

Debattens vågor går höga världen över efter Emma Green Tregaro´s stilla protest mot ryska gaylagar. Friidrottsförbundets ordförande Tomas Riste uppmanas i turbulensen att avgå. Radiojournalister säger att de "köper inte´" argumenten för att idrotten ska hållas fri från politik.

Bara för att man inte "köper" nånting så betyder det inte att det är rätt, menar jag. Enligt min åsikt måste internationella idrottsevenemang hållas fria från politiska manifestationer. Orsaken är att idrotten annars blir en politisk arena vilket kommer att undergräva idrottens existens.

Politiska protester har flera gånger genomförts på idrottsevenemang. Den troligen mest berömda genomfördes på OS 1968 på stadion i Mexico City då två representanter för Black Panther Party, svarta pantrarna, uttryckte sin politiska åsikt genom att på prispallen sträcka sina handskbeklädda knutna nävar i luften som en protest mot brott mot mänskliga rättigheter. De två som tävlade för USA blev etta respektive trea på 200 meter. En tredje vit amerikan blev tvåa men deltog inte i protesten.

De två, Tommie Smith och John  Carlos, sträckte sina knutna, handskbeklädda nävar mot himlen och tittade ner i marken under hela den amerikanska nationalsången.

Detta är nog den mest berömda politiska manifestationen i idrottens historia och fick ett enormt genomslag.

Till de som vill tillåta politiska manifestationer på internationella idrottsarrangemang vill jag ställa följande fråga.

Anta att både det internationella och svenska friidrottsförbundet fattar beslut som innebär att politiska manifestationer tillåts på internationella friidrottsarrangemang. Vilka konsekvenser skulle det få?

Konsekvensen skulle naturligtvis bli att varenda idrottsarrangemang skulle bli en politisk arena. Det skulle troligen innebära att manifestationer skulle utspelas vid längdhoppsgropen, vid diskusringen och kulstötarbänken. En känd 100-meterslöpare skulle med all säkerhet aktualisera den senaste orättvisan och förföljelsen i det land som just då är på tapeten i diskussioner om brott mot mänskliga rättigheter. Tio-kamparen från Frankrike som stöttar de oliktänkandes sak i Iran skulle antagligen också basunera ut sitt budskap på ett eller annat sätt. Människorättsorganisationer skulle börja arrangera manifestationer med hjälp av de idrottsmän och idrottskvinnor som kanske redan är engagerade i någon av deras kampanjer. Utefter maratonbanan skulle skyltar och aktioner som syns i internationell TV äga rum.

Detta är bara några exempel på vad som skulle komma om idrottsorganisationerna inför regler som innebär att det är tillåtet att manifestera politiska budskap vid ett idrottsarrangemang.

En sådan utveckling skulle med all säkerhet innebära att idrottsevenemangen utvecklades till propagandaportaler för allehanda politiska budskap. Konflikter skulle säkert uppstå mellan idrottsutövare eftersom man nu utvidgat arrangemanget från ett strikt idrottsligt evenemang till en arena där olika politiska åsikter bryts mot varandra.

Tomas Riste har alldeles rätt då han intervjuas. Vem ska bestämma vad som är giltiga budskap?

Skulle vi tillåta att en nynazist från Ungern skulle agera ut sina åsikter och budskap på prispallen? Nej troligen inte, men problemet är att han ju enligt dagens debatt ska tillåtas göra det. Tänk om idrottare från Georgien samtidigt är aktivister som protesterar mot Rysslands agerande då Ryssland invaderade delar av Georgien för några år sedan. Vad skulle hända? Det skulle kunna bli krig för mindre faktiskt.

Ta den otroligt infekterade frågan om folkmordet i Armenien runt 1915. Det har bevisligen ägt rum men i Turkiet finns det en lag som förbjuder folk att medge att det hänt. Anta att en idrottare på bästa sändningstid påstår att folkmordet ägt rum och att det är Turkiet (dåvarande Osmanska riket) som var skyldiga till detta folkmord. Vilka otroliga konsekvenser skulle inte detta kunna få samtidigt som det idrottsliga hamnar totalt i skymundan.

Nej, lite sans och vett behövs i den förvrängda diskussionen om att tillåta politiska manifestationer vid idrottsarrangemang. Det skulle allvarligt skada det idrottsliga i hela världen och dessutom bli en tongivande politisk arena vid sidan av den egentliga politiska arenan i världen vilket skulle skapa ännu större spänningar.

Hagfors kommuns befolkning minskar på grund av negativt födelsenetto!

Enligt SCB:s befolkningsstatistik så har Hagfors kommun under första halvåret 2013 minskat med 26 personer. Det är hemskt tråkigt. Om man tittar vidare i siffrorna så ser man att problemet är ett negativt födelsenetto, det är alltså färre som föds än dör. Födelsenettot är minus 73. Första halvåret kom 46 nya bebisar till världen.

Glädjande är att det under första halvåret flyttat in 46 fler personer än som flyttat ut. Flyttningsnettot är alltså glädjande nog positivt för Hagfors kommun för första halvåret.

Det är alltså inte så att befolkningsminskningen i Hagfors beror på att folk ger sig av utan det beror på det negativa födelsenettot. Det är intressant att ha med sig då man diskuterar Hagfors framtid. Det gäller att driva utvecklingen mot att folk vill både flytta in och bilda familj. Det kommer att krävas mycket arbete för att nå dit och Hagfors är inte på nåt sätt unik. Det ser likadant ut i flera glesbygdskommuner.

Ökad inkomstspridning skapar ett ojämlikt och hårdare samhälle!

År 1995 var enligt OECD andelen relativt fattiga i Sverige 3,7 procent. Snittet i OECD-länderna låg då på 9,4 procent. Sverige var då ett av världens jämlikaste länder i ekonomiskt hänseende.

År 2010 hade andelen relativt fattiga i Sverige ökat till 9,1 procent. OECD-snittet var då 11,1 procent. Sverige har sedan 1995 till 2010 rasat från förstaplatsen bland världens mest jämlika länder till en 14:e plats.

Denna ökning av inkomstspridningen och därmed ökade ojämlikheten är den största uppmätta under perioden bland OECD-länderna.

De senaste årens jobbskatteavdrag har inneburit att stora grupper i det svenska samhället fått kraftigt ökade disponibla inkomster. Det har även inneburit att de allra sämst ställda fått bära en allt tyngre börda. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer har fått betala priset för den allra rikaste delens kraftiga inkomstökningar. Metoden med jobbskatteavdrag är för övrigt ett osedvanligt dåligt sätt att se till att människor får ökad disponibel inkomst. Det är bättre för både samhälle och individ om i stället lönerna ökar. Det skattebortfall som jobbskatteavdraget innebär har en mycket negativ effekt på samhällsekonomin.

Sverige slits isär och om den nuvarande högerregeringen vinner även nästa val 2014 så kommer transformationen från ett ekonomiskt relativt jämlikt samhälle till splittrat samhälle med stora inkomstskillnader och stor otrygghet att fullbordas. Det kommer då att bli mycket svårt att återskapa ett tryggt, solidariskt samhälle.

Socialdemokraterna måste fokusera mer på de ökade skillnader som uppstått i Sverige de senaste decennierna. Jag håller med LO:s chefsekonom Ola Pettersson: "- Det finns belägg för att samhällen med små inkomstskillnader fungerar bättre ekonomiskt. Och det är trevligare samhällen att leva i."

OECD:s rapport redovisas i flera svenska medier - Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Dagens Arena.