Syftet med dessa ord är att uttrycka solidaritet med offren i Paris efter terrorattentatet fredag den 13 november 2015 mot helt oskyldiga människor. 129 människor som inget annat gjorde än levde sina fredliga liv i en av världens storstäder dödades kallblodigt omedelbart. Många kämpar ännu för sina liv på sjukhus. Orden vill även uttrycka solidaritet för alla andra offer i liknande terrorattentat - Egypten, Syrien, Libyen, Irak, Libanon, Turkiet, Afghanistan, Pakistan, ja listan kan göra lång över de platser där terrorns blinda hat har exploderat. Terrorn kan drabba vem som helst, var som helst. Man känner sig lite glad att man bor i en riktig glesbygd när sånt här händer.
Min egen livsmiljö 1. Dimman lättar långsamt över Klarälvdalen. Det är alldeles knäpptyst.
"Håll er vakna, ni vet inte när dagen och stunden är kommen".
Detta skrämmande uttalande hörde jag nyss från en gudstjänst i Katarina församling på Södermalm i Stockholm. Uttalandet, som ju naturligtvis är helt sant, pekar precis på det som händer just nu då terrorns blinda hat riktas slumpvis mot vem som helst. Det är på nåt sätt det ultimata hatet som får fritt spelrum då något så fruktansvärt händer som det i Paris. Jag är extremt oreligiös av mig, men det kärleksbudskap som jag tror finns i alla religioner kan ingen värja sig emot. Motsatsen till rädsla är närhet och motsatsen till hat är kärlek. Man talade från Katarina Församling att man i dessa dagar med så extremt många flyktingar har funnit oväntade band med sin granne, en moské. Man har samverkat mellan församlingen och moskén och tillsammans sett till att flyende människor har fått tak över huvudet och lite mat i magen. Man har på detta sätt funnit nya bekantskaper över religionsgränserna och fått nya vänner i det humanitära arbetet för flyktingarna. Det är precis så som kärleksbudskapet får en verklig innebörd - det spelar ingen roll varifrån du kommer eller vilken religion du bekänner dig till, vi är alla samma skröpliga människor som behöver omvårdnad och kärlek.
Frankrike och Europa har upplevt krig och terror under många olika tider och tillfällen. Att just detta som hände i fredags i Paris för somliga kom som en överraskning är i sig en överraskning. Det har hänt liknande saker genom historien, det kommer att hända igen. Fast vi får aldrig acceptera att det händer. Frankrikes president Hollande har proklamerat krig mot IS. President Bush i USA gjorde precis samma sak efter 11 septemberattackerna, fast mot terrorismen i allmänhet, och vi ser ju hur det gick. Det brukar inte vara särskilt lyckosamt att drämma till med hämndbegäret det första man gör. Förändringen börjar i oss alla, i var och en. Det räcker inte längre med att tro eller sympatisera. Man måste gå till verklig handling i solidaritet. Framväxten av fundamentalistiska jihad-grupper beror på nånting. Det beror på fattigdom, ojämlikhet, brustna framtidsförhoppningar, dålig tillgång till utbildning och sjukvård och ett genomkorrupt samhällsstyre. Detta måste åtgärdas i dessa länder det handlar om.
Min egen livsmiljö 2. Den sena höstsolen värmer åkern. Till våren lever den igen.
Det faktum att flera av våra egna ungdomar reser till mellanöstern och blir medlemmar i IS och andra våldsverkande grupper beror också på nånting. Det är nånting i vårt eget samhälle som misslyckats. I flera fall handlar det om ungdomar med ett utomeuropeiskt ursprung som söker sig iväg, men det kan även handla om ungdomar med genuint svensk eller europeiskt ursprung. Sverige har fått kritik för att inte göra mer för de ungdomar som riskerar att rekryteras till dessa grupper för att förhindra det. Det finns mycket att lära från andra länder om vad man kan göra för att styra bort dom från sådana tankar.
Min egen livsmiljö 3. En stilla Klarälven rinner i sakta mak ner till slutdestinationen Vänern. Snart ligger isen fast.
Det ska vara förbjudet att kriga i andra nationers namn eller för andra fundamentalistiska grupper. Paradoxalt nog så får detta som effekt att även de svenskar som sökt sig till Mellanöstern för att bekämpa IS kan komma att betraktas som olagliga också. Detta är svåra avvägningar, men min grundtanke är att man inte kan ta lagen i egna händer. Det internationella samfundet med FN i spetsen bör vara den ledstjärna man ska ha för att bekämpa IS och liknande organisationer. Vi måste vara överens. Vi får heller inte låta oss skrämmas av det som hänt. Blir vi rädda så har terroristerna lyckats. Det får inte hända. Vi måste vara uppmärksamma på det som sker, på det sättet så kanske vi kan förhindra terrorattentat liknande det i fredags.
Håll er därför vakna, ni vet inte när dagen och stunden är kommen.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar