Krigets vansinne krossar den mänskliga värdigheten

Det rapporteras väldigt lite från de strider som pågår i Syrien och Irak mot IS. Vid den tiden då den USA-ledda koalitionen släppte loss kriget i Irak för att få bort Saddam Hussein eller då man gick in i Kuwait rullade dagligen filmer från slagfältet, särskilt från de nattliga räderna då bomber och granater lyste upp himlen värre än det värsta nyårsfyrverkeri.

Antalet flyktingar världen över når historiskt höga tal

Striderna mot IS genom den även nu USA-ledda koalitionen är minst lika intensiva men medierna rapporterar inte särskilt mycket från detta. Till stor del beror det på att områdena där insatserna sker är otillgängliga av säkerhetsskäl och ett annat skäl är antagligen att USA inte vill ha lika mycket insyn i denna operation. Det finns rapporter om att koalitionen attackerat IS-fästen i vissa städer med upp till 30 flygangrepp per dag. Det är alltså ingen liten operation det handlar om.

Kriget mot IS är en av många konflikter som finns i Syrien just nu. Det finns antagligen flera hundra olika grupperingar i Syrien som strider mot varandra och i en del fall har det gemensamma att de strider även mot Assad-regimen. Kriget i Syrien har skapat miljontals flyktingar som med fara för sina liv försöker komma undan våldet. Över hela jorden beräknas omkring 40 - 50 miljoner människor nu vara på flykt och det är ett historiskt högt antal.

"Man blir berövad sin mänsklighet"

I mitt arbete på en kommunal socialtjänst träffar jag dagligen många flyktingar. Varje dag ser jag in i dessa jagade människors ögon och känner den vanmakt som de befinner sig i. Många jag möter från Syrien har i sitt tidigare liv haft ungefär samma liv som du och jag har här i Sverige, de har varit lärare, bagare, datorförsäljare, läkare, tandläkare, ekonomiadministratörer, lastbilschaufförer mm mm. Man ser att många flyktingar bär på en skam och skuld. För det första så kan det kännas skämmigt att behöva besöka socialen för att be om hjälp. Denna skam är dock av den sort som även svenskar kan känna inför besöket på socialen, vilket är fullt förståeligt. De flesta vill kunna klara sig själva, inte behöva be om hjälp. Den skam och skuld som en flykting bär på är dock av ett helt annat slag. Man kan t ex känna skuld över att ha överlevt medans ens familjemedlemmar har gått under. Hur kan det komma sig att en flykting bär på skam och skuld? En förklaring gavs i Mustafa Can´s vinterprogram i SR P1 den 25 december. Han frågade en syrisk flykting i Turkiet om varför han kände skuld. Svaret var att en flykting är berövad sin mänsklighet. På vilket sätt då, undrar Can. Jo, allt det som är mänskligt har berövats mig - min bostad, min familj, mina betesmarker, mina djur, mina djurhus, min brunn och allt som definierade mig som människa. Det du ser nu är bara en tom kropp, skinn, ben och hud.

Omöjligt att föreställa sig den smärta som drabbat dessa människor

Och här befinner de sig nu mittemot en kommunaltjänsteman som på något sätt ska hjälpa dom att förstå det nya sammanhang som de befinner sig i. Deras ögon och berättelser talar om livsöden som i många fall är svåra att överhuvudtaget ta till sig. De familjer som kommer med alla sina familjemedlemmar med livet i behåll har en stor tröst i varandra. Andra som jag möter har mist allt. Och då menar jag verkligen ALLT. De har mist hela sin familj, man/hustru och barn och bostad i krigets vansinne. Dessa personer befinner sig i en extremt utsatt situation som det för mig är i stort sett omöjligt att på ett känslomässigt plan greppa. Intellektuellt förstår man vad som hänt men utifrån ett mänskligt perspektiv är det nästan omöjligt att föreställa sig den smärta som drabbat dessa människor.

Utifrån detta anser jag att vi ALLA har ett ansvar att försöka hjälpa de som drabbas av krigets vansinne, var det än uppträder, i Syrien, Somalia, Sudan, Eritrea, Afghanistan, Pakistan. Vårt samhälles vanliga infrastruktur mäktar ibland inte med att stödja. Då kan det krävas otraditionella lösningar. Vi får ta till de medel som krävs helt enkelt för att stötta en trasig människa. Vårt regelverk är inte anpassat till den typ av katastrofer som vi nuförtiden ser i bland annat Syrien. När det handlar om mänskliga behov så kan man behöva improvisera. Vi måste nog börja lära oss att improvisera lite mer överhuvudtaget i vårt fyrkantigt reglerade samhälle.

Författaren och skribenten Mustafa Can har nyligen avslutat en resa i Turkiet mot gränsen till Syrien. Man kan läsa här på SVD om hans resa: http://www.svd.se/kultur/hunger-radsla-och-langtan-efter-vanlighet_4209871.svd

Mustafa var även vintervärd i SR P1 den 25 december där han berättade om sin resa: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/476814?programid=2071