Ryssland försöker sabotera det Östliga Partnerskapet!

Det pågår ett krig i östra Europa! Det låter obekant, hur kan man påstå nåt sånt? Jo, faktiskt är det en realitet att krigshandlingar utan kulor och krut utspelar sig bortom EU´s östra gräns. Först lite om bakgrunden till situationen.

Sverige och Polen tog 2008 ett gemensamt initiativ för att fördjupa relationerna mellan EU och dess östliga grannar.

Länderna som man från EU´s sida visar intresse för är Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Belarus (Vitryssland) och Ukraina.

Vid ett toppmöte i Prag 2009 mellan representanter för EU och de 6 påtänkta partnerländerna i öst lanserades så det s.k. Östliga Partnerskapet. Partnerskapet syftar till att svara upp mot den vilja som de östliga länderna visat till ett närmande mot EU. Ytterligare ett syfte är att främja de 6 ländernas politiska associering och ekonomiska integrering med EU. Det kan praktiskt ske genom att de 6 länderna harmoniserar sina regelverk och bygger demokratiska institutioner och genom generösa frihandelsavtal mellan de östliga länderna och EU. Vi ska komma ihåg att det kommer att vara en långvarig process att integrera dessa 6 östliga länder i en europeisk kontext, Belarus kallas inte för inte Europas sista diktatur.

Det Östliga Partnerskapet är tänkt att frammana ytterligare demokratiska reformer i de östliga länderna, att de ska stärka respekten för mänskliga rättigheter och bygga upp fungerande principer för hur en rättsstat ska fungera.

Men se, där kommer intressen från en annan mäktigt granne i öster! Den gamla sovjetiska tanken att alla länder i östblocket borde tillhöra den Moskovitiska intressesfären lever kvar trots att det kalla kriget sedan länge förklarats avslutat. Ta bara Ukraina, där den ryska nationen i stort sett funnit sitt ursprung, språk, kultur som sammanfaller. Ukraina är i stort sett en del av Ryssland, så ser man på saken i Moskva. Putins gamla mögliga önskan att det stolta Sovjetunionen ska återuppstå präglar deras agerande i händelseutvecklingen med det Östliga Partnerskapet! Då kan man inte tillåta att Ukraina vänder sig mot väst.

Det som nu senast hänt är att Armenien nyligen förklarat att man inte längre är intresserade av att fortsätta diskussionen med EU i det Östliga Partnerskapet. Man kommer troligen i stället att välja ingå i en strikt hållen tullunion med Ryssland. Detta är givetvis resultatet av aggressiva ryska påtryckningar mot det lilla landet Armenien. Man har i stort sett inget val. Den ryska björnen ryter, då går man in i fållan och vänder EU ryggen. Detta är realpolitik i dess råaste form.

Flera andra länder upplever på samma sätt starka påtryckningar från Ryssland att sluta upp med sina kontakter med EU.

Detta har fått EU att reagera inför de de förhandlingar som är planerade i november i Vilnius inom ramen för det Östliga partnerskapet.

Europaparlamentet har antagit en resolution angående "Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet". Resolutionen konstaterar bland annat: "De länder inom det östliga partnerskapet som är på väg mot ett associeringsavtal har under senare tid varit utsatta för starka påtryckningar från Ryssland, däribland riktade sanktioner mot Ukrainas export, ett importförbud för moldaviskt vin och ytterligare hinder i vägen för en lösning av Transnistrienkonflikten och hot mot säkerheten i Armenien. Syftet med dessa påtryckningar är att förhindra att länderna i det östliga partnerskapet undertecknar eller paraferar associeringsavtalet eller de djupgående och omfattande frihandelsavtalen utan istället ansluter sig till den ryskledda tullunionen, som Ryssland ämnar omvandla till en eurasisk union. Påtryckningarna har medfört att länderna hamnar i en besvärlig position på grund av geopolitiska krav som de inte borde behöva utsättas för."

Så, kriget pågår för fullt. Ska Ryssland lyckas knyta de östliga länderna till sig genom hot och handelssanktioner eller kommer länderna att lyckas vända sig mot EU och sträva mot en större demokratisering och större öppenhet?

Frågan är öppen och toppmötet i Vilnius i november 2013 kan komma att bli avgörande för händelseutvecklingen. Paradoxalt nog kan det nog ändå bli så att Rysslands aggressiva hållning mot de 6 länderna blir direkt kontraproduktivt eftersom det finns tecken på att ryssarnas hårda agerande driver flera av de östliga länderna rakt i famnen på EU! Tillspetsade, kritiska situationer kan nog uppstå i det spel som väntar och helt tyst och händelselös kommer säkerligen inte hösten och vintern att bli i östeuropa. Vi får bara hoppas att man inte plockar fram de riktiga kulorna och krutet i den något spända situation som väntar runt hörnet.

Var John Kerrys uttalande ett förstrött hugskott eller knivskarp diplomati?

Intressant debattinlägg av Rysslands president Vladimir Putin i New York Times den 11 september. När skrev en rysk president en insändare i en amerikansk tidning senast...? Ryssland försöker tränga in sig på den världspolitiska arenan som en viktig spelare och de kan komma att vinna poäng. En förutsättning för att de ska lyckas är dock att de i fortsättningen undviker att handla som de gjorde 2008 då de helt utan förvarning med militära styrkor invaderade delar av Georgien. Då var tydligen inte internationell lag värd ett vitten. Snacka om glashus...

Annars välkomnar jag den dialog som startat som alternativ till militär styrka. Jag tror att världsdiplomatin faktiskt kommer att förändras till det bättre efter detta. Ryssarna tar åt sig äran för förslaget att ta hand om de kemiska vapnen i Syrien, men man får komma ihåg att det var USAs utrikesminister John Kerry som satte bollen i rullning när han, i vad som sågs som ett förstrött hugskott, på en presskonferens sa att Syrien kunde väl överlämna sina kemiska vapen på en fråga om det fanns någon annan lösning än den militära. Tre timmar efter det uttalandet satte ryssarna upp en stor presskonferens där de basunerade ut att ryssarna skulle ta initiativ till just en sådan lösning, FNs säkerhetsråd inkluderat. Var Kerrys kvällströtta uttalande resultatet av en disträ tanke eller var det knivskarpt uttänkt diplomati? Vi får nog aldrig veta det.